Nina Björk koserar som hon har förstånd till.

God morgon världe P1
Behöver förvisso inslg för att fylla ut sina två timmar en gång i veckan, men hur vore det med lite kvalitetskrav bå inslagen.
Nina Björk lyckades på sina tilldelade minuter sälla sej till patriarkatsparkarnas allt mer famlande skra som mer notoriskt än att förstå vad dom säjer liksom torrvomerar sin substanslösa analys son i d ag för Bjöks del helt föll på eget grepp.
Hon konstaterar att kvinnor in spe i tusental står i begrepp att falla in i den maktsfär som kallas kvinlighet och som är det fenomen som får män att som biologisk varelse lägga sej platt för kvinnors yttre atribut.
Föutom att hon konstaterar att hon för egen del inte längre kan tävla om herrarnas gunst på grund av utgånget bäst föredatum så tydliggjorde hon att det kvinnor nu avundsjukt skjutit in sej på är inte de i stort sett utjämnade lönskilladerna utan att män även har rellationer sin emellan - snacka om svartsjuka.
Nej; rosa täcken i all ära under vilka mäns längtan tidigare sökt sel lika mycket som kvinnor tydligen fortfarande gör under de ljusblå, men här har nu enligt Björk något hänt som inte faller henne på läppen - män har tappat sitt genuina intresse för kvinnan inom det område som är det enda där kvinnan som fenomen är relevant - alltså som kön.
Hur rellevant detta är kan man ju fråga sej,och frågar någon mej så framhärdar jag nog i mitt medfödda intresse som dessutom inbegriper kvinnan som människa, vän och kamrat.
En sumering skulle ju kunna vara på sin plats - har den generella kvinnan de kvaliteter som gör henne möjlig som verklig vän och kamrat då hennes roll som älskarinna utgått?
I min erfarenhetsvärld är de kvalitetern om inte obefintliga så i alla fall ytterst sälsynta.