|
Leif E Ström |
Som GAMMAL musikälskare, klänger jag mig fast vid att hennes eklekticism, stilblandningar ur R&B, soul, jazz samt hip-hop i viss mån hämmade en stilriktning av rösten. Hennes med- eller omedvetna röstmodulation blir i mitt tycke den moderna talnära sångteknik som förför mången fans inte genom rösten, utan genom förmedling av ett älskat budskap. För att förtydliga: efter att ha lyssnat på några av hennes låtar framkommer ingen stans igenkännandet av hennes största idoler Sarah Vaughan eller Dinah Washington. Dessa två virutuoser lät aldrig kompet eller blåset stå för 50 procent av framförandet.
Trots min hemmasnickrade kritik, framstår Amy Winehouse som en gigant i jämförelse med anglosaxisk pop-musik från 60-talet.
|