Döden i centrum

Inlägg #1: Postat: 2012-06-05 16:24:00
Jan Olsson
Alldeles riktigt,vi går mot döden,vart vi går! - Bara en tidsfråga när den kommer,och vart vi då befinner oss! -
Inlägg #2: Postat: 2012-06-05 16:56:00
Jocke -sourzial
Döden och Siddharta, ett litet märkligt sammanträffande här som genast slog mig. Den enda gången jag sett något som du beskriver, var just i Indien - 68. Alldeles utanför centralstationen i New Delhi. Där låg en nästan naken man, död. Bakom honom låg en del av det som kommer ut den vägen, men framför honom låg några mynt som folk slängt, som om det skulle hjälpa, eller om han hade kanske levt då. Han kunde lika gärna ha legat där ett dygn, som några minuter, och ingen tog någon vidare notis om honom, ingen ambulans syntes till. Sådan är, eller i alla fall var då -68, döden i Siddhartas Indien...
Inlägg #3: Postat: 2012-06-09 17:17:00
sunny
Jag måste vara lite konstig för jag tänker alltid på dödden!
När jag vaknar o innan jag somnar.
När jag äter,rör mig ute eller ser på Tv.Döden är alltid närvarande o jag kan aldrig släppa tanken på den.
Som litet barn tog jag för givet att alla människor kände så men som vuxen blev jag varse att människorna beter sig som om de skulle leva för evigt.
Detta upphör aldrig att förvåna mig!!
Vi är ju bara här en sekund i evighten.
Inlägg #4: Postat: 2012-06-09 18:28:00
Jan Olsson
Du är inte konstigare än jag,eller så är vi många konstiga kanske,för mig är också döden alltid närvarande! - Jag ser den även som en befriare,när den kommer,inte om den kommer,för kommer,det gör den oundvikligen! -
När jag var 17 år ville jag lämna detta livet,blev besviken när jag vaknade igen! -
22 år senare dog min affärskompis i mina armar!
För fyra år sedan dog min älskade mitt på stan,på 7 minuter rann livet ut!
Under åren däremellan har alla mina släktingar gått bort!
Så nog har jag sett döden!
Liksom Du,förstår jag inte varför människor är så lite intresserade av den,eftersom vi skall vara döda så oerhört mycket längre än vi levde! - Kanske har mitt sätt att tänka på döden,varit till något av ett förfång i livet! - Du vet,"Skit samma,man skall ju ändå dö"! - Men nu ser jag det inte så längre,79 år gammal är jag verkligen redo att möta honom!
När jag läser igenom detta,funderar jag om det skall skickas!
Vem kan det skada,mig kanske,"men skit samma"!!
Inlägg #5: Postat: 2012-06-09 20:17:00
Pia I
#4 Vi bör var aberedda på döden. Ta med döden i livet. Så jag tycker du gör alldeles rätt!
Inlägg #6: Postat: 2012-06-09 20:39:00
Jocke - sourzial
4 Tycker du gjorde rätt som postade detta!
Inlägg #7: Postat: 2012-06-09 21:47:00
Jan Brunnegård
Jan O / Nästan enda fördelen med att vara gammal pensionär är att man nu bara representerar sig själv. Man kan frimodigt säga vad som helst om sig själv utan att såra släkten eller en arbetsgivare.// Nu när du skriver om dig själv så skriver du också flödigare och på ett bra språk. Du har en egen teologi som givetvis delvis är präglad av andra , men det är också egna erfarenheter funderingar. Jag tycker mig ha läst in detta i vad du skrivirt förut. Frid o fred på dig.
Inlägg #8: Postat: 2012-06-10 09:03:00
Leif Erlingsson
#4 Jan Olsson, tack för att du öppnade dig.  Kanske det bästa du har gjort här på Sourze.
Inlägg #9: Postat: 2012-06-10 21:32:00
Lennart Lundwall
#4 Jan O fick mig att haja till en smula:

"Jag förstår inte varför människor är så lite intresserade av döden, eftersom vi skall vara döda så oerhört mycket längre än vi levde!"

En konkretisering av alla våra sporadiska tankar vi tänkt i livet om komplexet att plötsligt inte längre finnas till. Tanken svindlar lite och drar åt samma håll som när man försöker fundera ut vad som kan finnas bakom universums eventuella gräns... Begreppet "evig" kan mänskligt förnuft inte hantera.
Inlägg #10: Postat: 2012-06-10 21:44:00
Jan Brunnegård
Lennart L/ Jag tycker mig ibland leva som i ett rum mellan micro och makro. Där jag får tänka efter, var är jag nu. Likadant då - nu - sedan...Kan du känna igen detta funderande, orienterande - eller ngn annan!
Inlägg #11: Postat: 2012-06-10 23:35:00
Pia I
"När han levde hade han varit som en av oss".Så fint och känsligt sagt. Döden kan komma när som helst. Bäst om den kommer fort, men det kan man aldrig veta. Siddharta hade varit så skyddad, tills han begav sig ut i världen för att söka meningen med livet. Han fann den i enkelheten. I naturen. En underbar bok, en av mina bästa - "Siddharta" av Herman Hesse- H.H. kunde beskriva den här historien på ett förunderligt sätt.
Inlägg #12: Postat: 2012-06-10 23:37:00
Pia I
sunny- vad fint skrivet! Jag håller med!
Laddar...