Brev till Anders Behring Breivik

Bra artikel.

Leif.

I vanliga fall brukar jag inte svara på kommentarer, själva diskussionen väljer jag att lämna åt läsare, men den här gången så inkräktar du på något som artikeln inte berör överhuvudtaget; min person.

Genom en artikel som inte nämner mig eller min ålder kommer du fram med en pik som ska föreställa ett angrepp åt att jag är 16 år, vilket jag finner högst irrelevant. Att du tydligen inte gillar att jag skriver en artikel i brevform till Breivik och där försöker få fram ett budskap som jag själv anser vara klart som solen är EN sak, min ålder och min person som enligt dig inte bryr sig om andra vilket är lustigt med tanke på att du inte känner mig är EN ANNAN sak och jag tycker att du tar din smörja och sätter den där den hör hemma; ingenstans. Jag står för att Gina, enligt mig, får slå Torsten Flinck i ansiktet i fall han tar på hennes privata delar emot hennes vilja, och nej, man ska inte slå en person, men om du tänker ett steg längre så förstår du att det är teoretiskt och att det egentligen innebär att man inte ska tolerera att någon annan rör dig där du inte vill det.

Det var allt för mig.

Själv skulle jag nog inte skriva ett brev till den norske massmördaren - vad skulle jag säja till den?
Jag skulle även akta mej för att dra alltför långtgående slutsatser mellan en uppenbart störd persons politiska manifest och de ord som använts där och de demokratiska krafter som verkar inom svensk politik.
Varför uppstår en politisk rörelse? Vanligen handlar det om att den förda politiken eller andra omständigheter aktualiserar en vilja till förändring.
Sverigedemokraternas röstsiffror byggdes upp som en direkt följd av att den etablerade politiken inte tog människor på allvar medan sverigedemokraterna gav offentlig röst åt många människors dagliga upplevelser.
Jag vet inte om något motsvarande skett i Norge och det skulle kunna ses som en konsekvens av det som senare skedde, men här i landet har flera varningsklockor ringt av typ smygskytte på och misshandel av folk som ser ut som så kallade invandrare.
Det som hände i Norge skulle kunna skett även här - liknande tankegångar uppstår lite var stans i världen och kommer sannolikt även fortsättningsvis göra - tyskland, polen, jugoslavien rownda, samtliga amerikanska kontinenter och asien - över allt förgriper sej människor på varandra och vanligen är det en folkgrupp som utsätter en annan som av något skäl inte passar in i den lokalpatrotiska världsbilden.

Här talar man som artikeln nämnde om "islamofobi" i stället för att sätta sej in i varför vissa ickemuslimer känner olust och rädsla inför den allt påtagligare islamske representationen på vissa håll i landet som bara för en halv generation sedan knappt hade hört talas om muhammedaner - och hade man det så var det ett kuriöst släkte som hade konstiga byxor med en påse under ändan därför att deras förväntade messias eller nya profet skulle födas av en man vilket skulle kunna ska när som helst och utan förvarning.

Vanligt folk log och ryckte på axlarna och tänket på hur vidskepliga en del människor är, men fortsatte med sin egen vidskepelse här då i kristen tappning och mer var det inte med det. Sedan kom "dom" hit - dom med konstiga kläder, turbaner och kvinnosyn och mat som inte luktade falukorv, blodpudding och stekt fläsk.

Under sådana omständigheter är det väl inte så underligt om en och annan upplever att dennes värdegrunder rubbas. Men så farligt var det tydligen inte heller för plötsligt åt vi pizza och kebab så det stod härliga till och gärna med mycket "homos" som föll många på läppen.

Men var går gränsen då det kuriösa blir ett hot - konkurrensen om bostäder, jobb och framför allt vad för språk som talas - plötsliga nya dialekter, och plötsliga åtbörder från de etniskt olika som kune tolkas som bristande respekt eller även förakt sårade en och annan som inte så lätt glömde den betan - det började jäsa i folkhavet, motsättningarna blev ett faktum som politikerna fortfarande blundade för ända till det lilla uppstickarpartiet visade sej vara mer än en böld i baken som dessutom krävde att bli taget på allvar.
Det gick uppenbarligen inte med ignorans eller förtal, det gick inte att lasta detta lilla parti för vansinnet från historien - folk som hörde att detta lilla parti talade deras språk, såg deras problem och vågade stå för upplevelsen av att det mångkulturella höll på att ta över deras liv, att muslimerna var ett hot, och att dessa uppenbarligen kunde bli riktigt farliga om man inte talade om vad det var för samhälle dom kommit till och vad som rimligen bör förväntas av nytillkomna.
När ska människan lära av historien ?