Breivik och ondskan

Som en kuriositet kan jag säga, att jag har släkt i Turkiet från just Ottomanska riket- två pashor och en av dem hade stora ägor i Afrika. Ottomanska freden slöts 1921, då två släktingar var med vid det historiska tillfället. En av pashorna var även läkare , utbildad vid Sur Bonne och nära vän med Ata Turk.Om man vill upprätta det Ottomanskariket igen vet jag inte, men jag vet att man i alla fall inte tänker ge kurderna ett eget land.

Måste läsa på om det, men det är ju ingen nyhet i så fall. De flesta länder som varit okuperade av Turkiet gillar nog inte dem? Turkarna tvingade väl bl.a. grekerna att bli muslimer tror jag.Samma med fler land.

Ja nu börjar vi närma oss den berömda pudeln - är det inte alldeles fantastiskt välordnat för oss människor - sedan vi har utrotat det mesta så har vi bara oss själva att få slut på.
Nåja än är det ingen panik det finns fortfarande lite liv kvar att ta död på - och i väntan på att även det ska ta slut så finns det ju alltid någon med en annan religion än den rätta.
Ända till den näst siste människan kan vår blodtörst i vart fall till 50 tillfredsställas. Men då inträder den matematiska paradoxen 1/21
Du sköna grymma värld.

Jan kanske vet varför turkarna lät kalle dussin inkvartera sej på turkisk mark under dennes fälttåg ner genom europa - det blev en dyr affär för svenskarna, och en del ljuslockigare ungar i grannskapet än de vanliga.
Egentligen visar det att man kan bekämpa en arme på fler sätt - man kan svälta ihjäl den med den brända jordens taktik a la Rysk metod, man kan försöka skjuta ihjäl den på traditionellt vis, men man kan också vara turksmart och låta inkräktarna hyra in sej på någon lämplig camping, och sälja lokalproducerad mat till dom vilket ger ett blomstrande samhälle och lite pittoreskt kulturutbyte.

Under min resa i Turkiet träffade jag turkiska ungdomar som visste mer om sverige än vad många svenskar gör. Vakna, intresserade och vänligt nyfikna - jag har en liten koppartavla som min vän Ilknor har gjort i slöjden - den föreställer,,, ja gissa vem? Ilknor är syster till Ilker.
En annan av mina vänner Nasettin Doghan visade mej vad tillit är - han hade förmågan att se vad en människa gick för.
Min polare Gökhan blev kär i en svensk flicka - och då menar jag KÄR. Hon lyckades nära på ta livet av han, men musiken räddade honom i sista stund - och vilken musik,,,! naken och fullt påpälsad på samma gång.
Det märkligaste som jag upplevde i Istanbull var förutom allt annat, det att jag kände mej hemma där - det var som på Söder i den svenska huvudstaden, slitna trappsteg i slitna hus, gatuhus med innegårdar och skramlande soptunnor.
Men det värsta var trafiken - sådana köer hade jag aldrig sett förr än jag kom dit, och då hade jag ändå sett Paris. Det som i dag slår Istanbuls trögt rullande, oavbrutet tutande och bolmande bilkaravaner är de stora städerna i Asien - att ta sej fram i New Delhis äldre milsvida förorter är med fara för liv och lem.
Förresten är det religionskrig där med - dinosaurierna dog ut på grund av någon sorts naturkatastrof - människan riskerar att dö ut på grund av den grasserande religionskatastrofen.

Adamo #26
Turkiet i all ära, men jag tror att det är bäst att de folkliga enheterna inte blir för stora - de flesta storhetsexperiment som människan företagit sej har kollapsat och kommer med största sannolikhet att göra fortsättningsvis.
Galenskapen manifesterad i små enheter nationer får inte samma förödande konsekvenser som då den drar med sej hela kontinenter i vansinnets avgrund.
Gärna förenade nationer med någorlunda harmoniserat självstyre och helst under ett globalt paraply som omöjliggör direkta krigshandlingar, men direkt sätter motstående parter vid förhandlingsbordet - öppet och klart genomlyst med rättvisa som bärande princip.
Vidare styra om all militär kostnad till en global stöd och katastroforganisation vars beredskap och uppgift sak vara att förhindra krigsutbrott och att bistå vid naturkatastrofer.