Den som låtsas vara stark

Ja detta är ett jättestort problem - och det i ett samhälle som säger sej vara civiliserat, som gärna håller sej för bättre än den verkliga djungelns lag som de facto är den lag som gäller.
I artikeln talas det om pojkar, men sanningen är att det innom flickskråt råder samma oförsonliga kamp mellan de till synes så väna individerna.
Den verbala grymheten innom det täcka könet har varit känd sedan länge - den fysiska har varit männens domän, men så är det inte heller längre så entydigt - om det nu någonsin varit. Det som lyfts fram är ju vanligen den generalisering dennes tes dom ska beskriva fenomenen.
Därvidlag är man även rörande överens om att detta med att söka den fysiska smärtan som plåster för en mer ohanterlig inre genom att skära sej, förnedra sej, eller droga sej allt närmare gravens kant att den inre smärtan i förhållande till den yttre verkligheten tappar reell betydelse skulle vara ett mer specifikt kvinnligt beteende, men är det verkligen sant?
I dag slåss flickor lika bara som pojkar, flick- och dam-idrott uppvisar individer med minst lika tävlings- och kamp-inriktade individer som pojk- och herr-idrotten - för att nu inte tala om läktarbeteenden kring favoritlagen där tjuvnyp och provokation inte alls enbart är en manlig företeelse, men där det direkt fysiska våldet och vansinnesaktiviteterna fortfarande mest är förbehåller de manliga dårarna, men flickorna brukar inte vara långt efter - det är bara att vänta och se.

OM man nu inte skulle vilja ändra denna destruktiva trend?

Vad är då lösningen?

Om någon skulle fråga mej så har jag en del svar och synpunkter där ord som delaktighet, livskvalitet, antikonkurrens, ansvar, tämjande av kapitalmakten, reklamens avskaffande samt kärlek och kär lek kommer att förekomma och helst användas i en offentlig och daglig debatt på bästa sändningstid i alla medier, i alla länder och på alla arbetsplatser och alla torg.
För lyssnar vi till de små samtalen, de i kön till kassorna, de där hundägare stannar en stund och låter deras fyrbenta kärlekssubstitut få nosa på sina artfränder och de där folk delar sin sanning med varandra så ger sej en annan sanning till känna - den att människor faktiskt för länge sedan insett att det samhälle som den pandemiska kapitalismen skapat leder rätt ner i en svartare avgrund än medeltidens religionspolitiska maktfeodala där människovärdet knappt var märkbart annat än som den plikt de som hade makten kunde krama ur respektive varelse - inte olik liberalismens nuvarande storsatsning "slavlinjen", men där till och med alliansen börjat dra öronen åt sej - vi får väl se hur pass förankrat det är på djupet eller om det bara är det gamla vanliga munvädret.

Nå,,, om nån skulle fråga mej alltså så är det bara en tidsfråga innan inte bara ett och annat freak vågar glunka om hur tokigt allt blivit och att det inte kan fortsätta så om vi som människor ska kunna behålla lite värdighet.