Vems är felet?

Tack för artikeln Anitha! Många ytterligare frågor väcks av din intressanta artikel. Jag anser att att man generellt inte kan ifrågasätta ”Vems är felet ” Hur våldet som nu sprids även finns bland barngrupperna på förskolan och så långt ner i åldrarna är en otäck utveckling som tycks ha fått fotfäste i samhället. Jag tror att vad som ligger bakom denna utveckling är komplexa situationer med hur livet har förändrats delvis genom samhällets systemfel. Ett samhälle o stat där barnen ”fostras” kollektivt med underbemannad personal i en total nedrustningsprocess samt normupplösningen på vad som är rätt o fel.

Konsumtionssamhällets framfart med prylfixering, inneprylar , spel och lyckopiller som fixerar ”vuxna” i ett slags ”måste ha i tröstehavet” och därigenom kan bli en familj som genom sitt arbete inte orkar eller vågar umgås på ett fostrande sätt när barnen kommer hem. Det är väl också så att det finns många duktiga barnfamiljer som inte är dysfunktionella, kanske är det en fråga om sociala -ekonomiska- mental- pedagogiska resurser och att våga se lögnerna i samhällssystemet. Samhällen förändras och förändrar människor så att flockbeteenden och stim uppstår där man försvara den etablerade ordningen hur fel den än må vara i en rädsla för att ha en egen uppfattning och risken att förlora sin sociala status i stimmet och kanske sin karriär. Människor som vindflöjlar och följer enbart den etablerade ordningen och kanske gömmer sig bakom hotet och rädslan blir ju enbart offer och kan ses som formbara robotar i samhällen med systemfel.

Om det nu är så att Våldet fått fotfäste i samhället borde det ligga i politikernas intresse att förhindra fortsatt utveckling, men jag kan inte se att detta sker på ett rationellt plan. Tvärtom genom den totala nedrustningsprocessen av samhällets vitala överlevnadsfunktioner offrar man skola, vård, omsorg oftast med motiveringen att nu kommer det att bli bättre.. Har det blivit det ? Nää! Jag kan inte se att det blivit bättre, systemet tillåter vanvård av de äldre, sjukvård som har taget formen av vårdkaos och skolor med våld och frånvarande lärare. Man brukar säga ” små grytor har också öron” Ja, så kan det vara, att de redan små barnen på förskolor o skolor märker av det sociala bruset i samhället där hela samhällsstrukturer har fått ett våldsamt förlopp och därigenom skapar övergrepp på människor fast människor inte vill se eller inte ser genom omedvetna skygglappar
Det kan kanske finnas socialpsykologiska, politiska och organisatoriska faktorer som bakomliggande orsaker till detta som leder till anarkism.

Men min egen frågeställning blir.. Har det varit ända upp på regeringsnivå och i de grumliga vattnen att avsiktligt skapa problemen för att småningom komma med manipulativa lösningar

I en äkta demokrati borde i sanning alla vuxna ställa upp för en förändring. Ropa, Hej Samhället är jag också med i den där demokratiska gemenskapen, och varför gör ni på detta viset?
Så precis som i sagan om bröderna Lejonhjärta vore det inte fel att göra något för att ej bli en liten lort och tyvärr hjälper inte manifestationerna mot våldet då det ändå tycks öka.

Kunskap är Makt o Kunskap kan missbrukas för att skapa Vanmakt

Tack för Artikeln Anitha, den borde väcka till eftertanke vart är vi på väg och vad blir nästa steg o utveckling för att titta lite över seendehorisonten.

När jag gick i grundskolan på sextio- och sjuttiotalet var det ingen som sparkade i slagsmål eller använder redskap. Vad har hänt? Och varför har det hänt? Och hur har det gått till?

Ja,vad har hänt med barnen? - När jag gick i skolan,under andra världskriget,fast jag var lång,och smal som ett kvastskaft,aldrig blev jag mobbad! - Inte minns jag att vi slogs heller! - Fast vi rökte på rasterna,stående mellan vedstaplarna på skolgården! - Vi hade väl nog sysselsättning med att tälja barkbåtar från barken på veden! - Då fick man ha kniv i skolan,och ingen använde den till annat än barkbåtar,visselpipor,m.m. - Och man hade respekt för alla vuxna! - Ljuva 40-tal!!