|
Leif-Arne Undvall |
Läste denna bok för någon tid sedan,jag håller med om att den ger ett värdefullt tillskott till nyanseringen av historieskrivningen rund ww2 i Stilla havet. Minns att självaste Clintan filmade striderna på Iwo från två håll, dels sedd de amerikanska soldaternas i en film Flags of our fathers ? och enn annan från de japanska soldaternas Namn?. Båda är sevärda
|
|
Leif E Ström |
Mikael, du varvar den enskilde soldatens öde med storpolitik.
USA tryckte på startknappen för övergången från Sino-japanska kriget till det totala andra världskriget genom att utsätta Japan för en oljblockad. Just oljeblockaden var den faktor, tillsammans med atombombningarna som fick Japan på knä. Nästan all olja gick till flottan vilket blev förödande för importen, Pearl Harbour-attacken kom därför som ett brev på posten.
Historien hade förmodligen fått skrivas om utifall denna attack uteblivit. Rooseveldt väntade i det längsta med att skicka nya soldater in i andra världskriget.
Angående stridsviljan hos den enskilde soldaten så visste de initialt tillsammans med övriga världen, att Japan som krigsmakt inte var underlägsen någon annan.
Utan oljblockad hade Japans huvudmål varit att ockupera öarna runt Australien för att sedan överta Oceanien.
|