Vågar jag ta steget?

Vem är inte mästare i intriger när det är ens levebröd att skaffa kunder den vägen? Det gäller väll att inte bli arbetslös när naturtens resursser tryter och alla industrier är nermonterade.Vem anställer en socialtant som blir arbetslös? Vi klipper och klistar helt proffsigt och sätter prognoser. Monterar larm och tränar fina smile och glömmer inte barnens bästa mantrat, även om det kan hamna lite fel ibland. Glöm inte att det är synd om socialarbetare,vi gör som chefen säger.Och chefen säger att det är som politikerna säger.Chefen vill ha ett större lekage ur statskassan.Det är inte lätt att sprätta upp säcken om man inte finner goda skäl. För barnens bästa funkar det, prosit,,,dina barn är allas barn och i slutändan mina barn. Men ansvaret vet jag inte vem som har? Vem kan det vara? Dommaren kanske?

Inlägg nr 1 förstår jag över huvud taget inte - det verkar mer som ett engagemang för socialarbetare än för olyckliga kvinnor. Men för att fullfölja inlägg nr 2 så tror jag också att det är hög tid att "komma till en ny kontext" I det här fallet betyder det helt enkelt att byta miljö. Du kanske kan få hjälp från någon kvinnojour där det rimligen finns en viss juridisk kunskap - fast det är inte så helt enkelt när det finns barn med i bilden. Men jag tycker ändå att Du skall söka en förändring - så här kan Du ju inte leva Ditt liv. Det är ju destruktivt även för barnen. Så om Du har svårt för att våga kan Du ju alltid tänka på deras bästa och ta fighten.