Rättslig prövning av Astrid Lindgren-fallet skyddar vårdanställda

Jepp, C-O: s resonemang är logiskt o c h mänskligt! Även inom vården. Har själv sett hur läkare gett passiv/aktiv dödshjälp i äldreomsorgen när jag utbildade mig till undersköterska på sjukhus i slutet på 70-talet. Det fixar man gn att både avbryta livsuppehållande medicinering samt sätta in tung smärtstillande medikament, typ morfin, som de facto förkortar livet då påverkan på de inre organen är då än större. /// Vi behöver en tydligare lagstiftning på området, nu finns endast rekommendationer hur vården ska agera i livets slutskede. Intressant i denna debatt är även att man redan hade bestämt sig för, tillsammans med föräldrarna, att avsluta all behandling på prematuravd. då denna nyfödda ändå inte hade överlevt. Således tycker jag att innan medlet kommer in i den lilla kroppen har man ju tydligen redan bestämt sig för ett "barmhärtighetsmord". Varför då lägga ner så mycket rättsliga resurser sen på ett påstått mord!? /// En annan frågeställning måste även etiskt ställas utöver ekonomiska aspekter: hur långt kan man gå för principen att medicintekniskt r ä d d a liv? Tycker veterinärer skulle kopplas in i debatten. De har ju en stor erfarenhet av frågan! Sista meningen inte utan ironi

Flickan föddes tre månader för tidigt. Hon fick vid födseln för hög dos av natrium klorid och drabbas av dubbelsidig hjärnblödning. Hennes liv gick inte att rädda redan då. Men vården fortsatte och hon gick upp i vikt, emedan hjärnan var totalt funktionsoduglig för all framtid.Jag ser det som barmhärtighetsmord.

Nej, det är någon som gjort det i hastigt mod. Tänkte inte på konsekvenserna. Självklart kunde det gjorts på ett annat sätt. Men om föräldrarna var oense blev det svårare. Om ingen har erkänt då, kommer de att göra det nu?

#7 - Tuvstarr,det där är svåra saker,som man inte kan förstå förrän man själv är i situationen,och inte ens då,antagligen! - Ett fruktansvärt trauma för dessa föräldrar! - Beteendet blir inkonsekvent! - Stackars dessa!

#5 Carl-Olof: allmänt kan jag hålla med dig om ditt resonemang i artikeln om patientens OCH anhörigas lidande i livets slutskede och att här finns svårigheter, vilka dagens obefintliga lagstiftning än mer försvårar för de berörda än underlättar och skonar dem. Däremot tror jag inte alls på att en rättslig prövning i detta fallet gynnar, skyddar de vårdanställda eller patienterna. I detta fallet håller inte riktigt orsaker och därmed verkan för en e n b a r t rättslig prövning. Sjukhuset hade ju redan bestämt sig för att avsluta den endast 5 månaders ? liv tillsammans med föräldrarna. OM läkaren, som var narkosläkare dessutom, ville d ä r e f t e r ge Tiopental för att ytterligare förkorta lidandet tycker i a f jag inte är ett mord i faktisk mening. Tiopental är ett intravenöst narkosmedel som knappast föräldrarna har haft tillgång till! Frågan är även om rätten har tillräckligt med medicinska kunskaper för att övht göra en rättslig prövning av detta fall. Läste nyligen denna artikel som ställer vissa frågor kring detta:
Länk: gp.se

Vadå liknande? Det är ju samma fall.

forts. Om jag inte minns fel var Astrid Lindgrens sjukhus i fokus när avslöjanden om att läkare där inte hade gjort anmälan till det sociala i en del misshandelsfall som, trots allt, hade kommit till deras kännedom. "Varför" klargjordes uppenbart inte. Hur fortsatte livet för dessa barn? /// Det fall jag egentligen tänkte på och letade efter handlade om en pojke, 5-6 år, och med en ovanlig sjukdom. En narkosläkare avbröt all behandling inkl. respirator, trots att man på sjukhuset hade godkänt medicinsk behandling som utfördes i USA men inte här. Såg dokumentären om detta fall, som jag såg som ett uppenbart rättsfall. Tror att det även hände på Astrid Lindgrens barnsjukhus.