|
Jan Wiberg |
Jag har definitivt inget emot obegränsad miljövänlig energi, om sådan finnes, och jag är övertygad om vi måste använda den teknik vi har för att skapa samhället. Men jag är emot slöseriet, vansinnet, tanklösheten, slappheten och likgiltigheten för den natur, den biologi, det liv vi har tagit oss rätten att hänsynslöst utnyttja för att upprätthålla en kultur som är destruktiv både för planeten och oss själva.
Din farfar såg tendenser till människans övervåld på biologiska system redan på fyrtiotalet, när jag var barn, när jag såg att människor kunde klara sig utan bilar, när maten var opreparerad, vattnet smakade bra och haven var rena. Jag var med på sextiotalet när man protesterade mot materialismen och konsumtionsraseriet, jag deltog i gröna vågor, fösökte hitta andra vägar.
|
|
Jan Wiberg |
Men konsumismens krafter är starka och i allt högre grad styr ekonomi våra liv.
Din farfar var upprörd över hur vi materialiserade andra biologiska varelser, såg dem som resurser. Det har knappast blivit bättre sedan din farfars tid. Snarare har människan fjärmat sig än mer från sitt ursprung.
Jag är själv farfar och jag oroar mig över utvecklingen. Jag har sett rena hav, levat i jungfrulig natur, jag har ätit obehandlad mat och jag har upplevt städer utan bilar. Det är inte mycket jag tycker har blivit bättre och nu när människans leverne håller på att förändra fundamentala strukturer för allt biologiskt liv och för planetens framtid, tycker jag inte att business kan fortgå as usual
|