Den som sonat sitt brott bör få en ny chans

Nej artikelförfattaren - kallar du kommentarerna du fick på första artikeln för personangrepp så får det stå för dej - slänger du ur dej sådana dumheter och sedan inte tål att svara för dej och dina idéer och stryper kommentarfunktionen och tar bort hela diskussionen så är det ingen ide att ens läsa vad du skriver nu. Se till att kommentarerna på första artikeln återkommer så ska jag kanske läsa och bidra med mina synpunkter - inte för att jag tror att dom är värda någon särskild uppmärksamhet, men jag är i alla fall en röst bland andra och det är ytterst ohyfsat att censurera folk man bjudit in till diskussion bara för att dom har en avvikande mening än den du verkar vilja vara ensam om att torgföra. Rubriken kan jag i alla fall säga min mening om - för det första går det inte att sona något brott - kanske kan man gottgöra folk om man stulit och kanske kan dom även förlåta - men att tro att det går att sona att man bragt en annan människa om livet genom att sitta inne några är ett gravt feltänk både från din sida och de myndigheter som förvara fångar för att då tiden löpt ut släppa ut stackare som många är är i sämre socialt skick än då dom blev intagna. Man kan ju även undra vad det är för logik i att skydda våldsbenägna brottslingar för att deras eventuella framtida offer inte skulle ha en chans att hålla sej undan - här får vi höra om dömda pedofiler som bedriver skolverksamhet för barn - och andra våldsbrottslingar som sitter av straff efter straff efter att ha blivit kriminalvårdade och lämnar efter sej lik och andra skadade efter sin vändor i det fria - nej jag tycker att man gott kan tänka på andra ännu inte misshandlade och mördade människor och fundera på hur man ska skydda dom i första hand . För förövarna bör man sätta in all rimlig vård som är möjlig och framför allt inte släppa ut dom före dom är färdigbehandlade. Särskilt då det gäller misshandel inom förhållanden är det ytterst viktigt då just den typen av personlighetsstörning vanligen sitter väldigt djupt och många gånger har sina orsaker i barndomen - ofta handlar det om att dessa personer tidigt själva blivit utsatta för våld eller sett våldsutövning mellan närstående. En annan sak som gör att så här personligt upplagda diskussioner blir svåra att genomföra är att det blir lite rättshaveri över det hela - bättre att försöka lägga upp frågor av den här karaktären som principdiskussioner i stället.

OK Gotlandstjejen - bra att veta, men jag tror att det kan vara bra ändå att låta en diskussion får ha sin gång. Det är många som engagerar sej och gör det utifrån sin människosyn och det kan vara lärorikt inte minst för dej som står mitt i. Men som jag sa så skulle en ickepersonlig principdiskussion vara bättre då det inte är så trevligt att stå som måltavla för andras utgjutelser - särskilt då man är direkt drabbad som du. Utifrån det förhållande har jag förståelse att du backade ur, även om jag inte gillade det. Hur som så ska du inte ge upp - grabben mår säkert pyton och behöver dej, men kanske mer på det personliga planet än att du ska föra hans sak offentligt - nu läste jag inte din senaste artikel av beskrivna skäl, men gör nog det ändå då jag får tillfälle - uppstår några funderingar så hör jag av mej/ ha det gott.