Välfärdssamhället – en återvändsgränd

Håller med dig om mycket, t.ex. vad gäller socialdemokratiska politikers girighet och svek. Håller dock inte med om att det skulle vara välfärdens, eller människans naturs, fel. Välfärd är huvudsakligen bra. Läs jämlikhetsanden Länk: en.wikipedia.org

Arbetarrörelsen missade en sak - upprepningstvånget! Den oerhörda skräck och smärta som underklassen upplevt genom århundraden av ofattbart förtryck går inte att undkomma. Den måste upplevas och medvetandegöras in i minsta detalj. Nu skedde inte detta och därför kommer orättvisorna att återigen iscensättas. Och det sker för fullt. --- Jag tror inte på något sätt att överklassen kommer undan mötet med sig själv, men man försöker i det längsta vältra över sin bortträngda och oupplevda skräck på de människor man har skaffat sig makt över. --- Dan Andersson, som inte såg sämre än Dostojevskij, skrev år 1914 ungeför så här: "Giv oss människor bättre möjligheter att förskaffa oss livet uppehälle, och sedan skall ingen av oss längre veta vad vi skall göra med själva livet." --- Men Dan visste vad som gällde. Han vågade möta sin skräckslagna barnasjäl och han visste att hos den fanns det liv arbetarna letade efter i brännvin, sex och starkare bilar. --- Den enda revolution som är värd namnet sker inom individen. Sedan löser sig det yttre av sig självt.

Skedde inte det som en följd av novemberrevolutionen? Länk: sv.wikipedia.org

"If You Cant Beat Them, Join Them", tänkte storägarna av kapital någonstans på sjuttiotalet. Det tredje steget som LO talade - ekonomisk demokrati - var ett steg för mycket. De måste därför stoppas genom infiltration. Antagligen gick det ganska lätt att ta Socialdemokratin inifrån, eftersom det långa maktinnehavet hade fyllt ledningen med karriärister i stället för ideologer. --- I dag finns inga kraftfulla ideologier igång någonstans. När allas högsta mål är ett satsa-på-dig-själv projekt då har den som sitter på pengarna tagit all kontroll. Härska genom att söndra. Enkelt och effektiv. Hota med den hemska likriktande Staten, men mörka med kapitalkoncentrationer som är flerfallt större än många stater. Berätta för alla hur mycket som går till skatt. Men mörka hur mycket av alla priser och hyror som är räntor.--- RÄNTOR ÄR KAPITALETS SÄTT ATT BESKATTA.--- Men till skillnad mot det allmännas skatter, som till varje krona går åter till medborgarna förutom den stora andel av skatten som går till räntor så koncentreras räntorna samman på några få kapitalägare. --- Inga rikspolitiker för längre de många medborgarnas talan. Ju fortare taburetterna rasar desto bättre. --- Kräv att benämnas medborgare i en nation. Det ger självkänsla. --- Bort med skattebetalarna och kunderna, det reducerar oss till spelmarker. Och vår självkänsla blir därefter.

LarsN..du är ju uppenbart tänkande..hur kommer det sig att du håller fast vid vänster-höger tänket ? Numer är det ju "systemlojal" och "illojal" snarare som människor delar sig i...där höger-vänsterpartierna är tillsammans under den systemlojala fanan, och de illojala kommer från de mest märkliga håll.

Aguirre, din fråga varför Lars N och likasinnade håller fast vid ett polariserat höger-vänstertänkande, måste vara ett de helt enkelt inte KAN förstå sig på något annat. En axel som även speglar inre - yttre är omöjlig att föreställa sig för den som på grund av uppfostran? endast är i det yttre. Ord som inre dialog eller lyssna på sitt hjärta, gör dem nervösa. Säger jag jesusdimension så tänker man Kim Jong Il. Det är en reflex de har. ALLT som inte oförbehållsamt och avbrutet sjunger kapitalets lov MÅSTE var Nordkorea eller Gulag. Det finns liksom inga andra verktyg i lådan. Överhuvudtaget är allt som de inte kan förstå någonting som sossarna har ställt till med. Oavsett det faktum att sossarna inte haft makten på rätt så länge nu. --- Anarki kan inte tolkas som något annat än kaos för dem som hämtar sin självkänsla i beröm från omvärlden. An-arki betyder utan yttre ledning, men det förutsätter en inre ledning. Att det finns människor som tar ledning inifrån, av en mycket klarare och kraftfullare röst än alla kapitalistgardisterna tillsammans kan trumpeta ut i media, det måste de misstro eftersom de helt saknar tillgång till den frekvens hjärtat tar emot och sänder på. De kan helt enkelt inta fatta vad jag nu har talat om.

#8 Ständigt lika trist när högern upptäcker att ideologin inte motsvarade förväntningarna. Och det brukar INTE lösa sig hyggligt.
I det milda fallet med en ständig växande skara tiggare, ökad kriminalitet och ojämlikhet, skövling och avdemokratisering och i det mer hårda fallet med fascismens maktövertagande och skapandet av den totalitära staten.

Jag reagerar direkt på inledningen till artikeln: "Här har socialdemokraterna kämpat i över 100 år för att skapa ett samhälle med stor frihet och hög levnadsstandard. När man väl var framme så visade det sig att människorna inte höll måttet. Girigheten hade tagit över." Det ord som jag ifrågasätter är att S skapade ett samhälle med stor frihet. Tvärtom! Jag känner igen mig mer med dem som levde under DDR diktaturen, trots att jag levde i ett land med hög materiell levnadsstandrd! Jag har under min uppväxt alltid känt att den stora röda och blöta filten har kvävt alla individuella initiativ och att systemet har haft som regel att mobba alla avvikare. Men trots att Berlinmuren föll 1989 så har jag inte känt mig fri från de socialistiska klibbiga fingrarna i Sverige förrän år 2010. Alltså efter två mandatperioder av borgerligt styre men jag är fortfarande rädd för de röda. Kanske för att jag har finskt påbrå och jag vet vad inbörderskrig mellan de röda och de vita kan betyda. Mina släktingar drabbades av den röda terrorn och vi besöker fortfarande deras avrättningsplatser på främmande gårdar.

Forsblom, det tar sig sa mordbrännaren. Om du har tid - ägna Anders Isakssons böcker en ledig stund. Även jag har försökt belysa socialdemokratins smygsocialisering av vårt land, med artikeln "Från folkhem till krackelerad välfärd". Har precis skjutit iväg en ny blänkare som belyser tomrummet efter Herbert Tingstens ensamma kritik av det socialdemokratiska kommisarieväldet under fyrtio- och femtiotalet. Du nämner Berlinmurens fall, en som inte gratulerade det tyska folket var Ingvar Carlsson, han kände i stället en oro för Europas framtid. Lägg märke till att socialdemokratiska sympatisörer är numera sällsynta i den öppna debatten och i det närmaste obefintliga på Sourze. Men var lugn när eländestider stundar då är det många med klibbiga fingrar som dyker upp.

Forsblom har en poäng..speciellt under makarna Myrdals tid var "samhällsingengörerna" igång...som vi vet både registrerades och kastrerades då...DDR var inte så långt bort från sosseledningens tankar.
Den rädslan för "det röda" som forsblom har är ju fullt förstålig i detta fall..men då bör man även förstå att rädslan för den motsatta terrorn är lika stark hos många offer.Rädslan är en farlig drivkraft, som ofta bara skapar mer rädsla.Makten idag är inte så tydlig..den är blocköverskridande och mystifierad som "marknadskraft" men till skillnad från då har den inga löften och visioner om nåt bättre...bara en stigande individualiserad rädsla...och hemlarmen säljer som smör.