Prosten Lars Levi Laestadius

Man kan förvisso skojja om många av Laestadianernas seder och bruk, att de ogillade gardiner för fönstern och kallade sådana för "Djävulens långkalsonger" osv. Likväl så gjorde Laesadius en stor insats mot social misär i allmänhet och alkoholism i synnerhet, något som helt höll på att fördärva Nordkalotten.

#3 Jo många blir desvärre rätt ensidiga då de skall beskriva något. Dessutom så måste man bedöma olika fenomen, rörelser, dogmer etc kontextuellt, se dem utifrån sin tid utifrån de förhållanden som var aktuella då. Visst kan man se Laestadianerna som en sluten sekt som håller sig med många förbud och är trångsynta, men å andra sidan var den sociala kontrollen betydelsefull för att förmå människor att hålla sig från spritmissbruk som ledde till stor social misär. Min dotter hade flera Laestadianer som klasskamrater då hon gick på Rymdgymnasiet i Kiruna. Enligt henne var de lite konstiga som inte ville lyssna på musik, men i stort sett vänliga och hjälpsamma och i stort som folk är mest.

Mats Hägglöf har beskrivit prästen Laestadius som gav upphov till en hel rörelse: Laestadianism. Laestadius främst uppgift var att bekämpa alkoholismen och den sociala svårt utsatta sidan. Han lyckades förhållandevis bra. Men som alla goda idéer så kom snart andra att ta över och mer eller mindre förfuskade hela tankegången. Laestadius lära spred sig och allt fler blev medlemmar. Så småningom uppstod slitningar och i början av 1900-talet splittrades rörelsen i en östlig och en västlig fraktion. Den östliga har omkring 3-5000 medlemmar och lever ungefär som de flesta medborgare. Men den västliga antog stränga regler. Inga gardiner i fönstren djävulens långkalsonger och man vände sig mot "oanständig musik, film, tv-tittande och preventivmedel. Laestadius skrev inte ner dessa regler utan det var andra som uppfann och bättrade på dem. Man kan nästan jämföra det med hur doktor Ivan Bratt resonerade vid motbokens tillkomst: "Den som kan sköta alkohol skall få köpa, den som inte kan hantera den skall heller ingen ha". Idén var enkel men byråkraterna sågade sönder den totalt. Laestadius såg vartåt det barkade med detta spritmissbruk och insåg att någonting måste göras. Nordkalottens innevånare var på väg att mer eller mindre supa sig sönder och samman. Lika nödvändigt var en annan prästs kamp. Peter Visselgren som också kämpade hårt mot alkoholmissbruket och rönte också framgångar. Men Laestadianismen fick fotfäste och lever kvar än i dag. Dock med den skillnaden att hela rörelsen har splittrats i en mängd olika fraktioner. Bara i Finland kan man räkna till minst åtta olika församlingar med skilda budskap. I Sverige har västfalangen sina möten i bl.a. Kiruna, Gällivare, Luleå och - Knivsta. Östfalangen håller sina möten i Pajala för att om möjligt hedra Laestadius då det var där han dog. Nå, man måste ändå hedra denne man som gjorde vad han kunde för att få folk att sluta upp med alkoholmissbruket. Att det sedan blev till en religiös sekt är en annan historia.
Bästa hälsningar

Varm tack till vännen Mats H för denna fina och upplysande text. Jag ska tipsa min släkt i norr om detta. Må väl Ja

Om Evengeliska Fosterlandsstiftelsen, EFS.,skrev jag en uppsats om på Socialhögskolan i Umeå 1966. Då fanns det EFS-missionshus i varenda by i landskapet Väterbotten. Om detta har har Sara Lidman o P O Enqvist berättat en hel del. i dfag är det nog inte många av dessa bönhus,kapell etc som är livaktiga...Ungdomsens flytt till tätortedrna har förvandlat många missionsföreningar till rena pensionärsklubbar med mkt låg aktivitet.