Olof Palmes liv

#1 Hundarna skäller, karavanen drar förbi.

Att beundra Olof Palme som landets största kosmopolit kan säkert många i likasinnade i glada vänners lag intyga. Men för de de flesta nyktra oliksinnade som är en betydligt större grupp vill nog att man särskiljer bokens och Palmes kvalité. 179 kronor till författaren och Norstedts kan man idag stå ut med, men landet och hans parti har fortfarande ekonomiska problem efter Palmes okunniga exprimenterande
i ekonomisk politik.
Prisregleringar, överbryggningspolitik, superdevalveringen samt löntagarfonderna från 1983 är bara något jag vill nämna. Han drog även ner landet i ett regleringsträsk med kontrollbyråkrati, prisspioner, överklaganden, tricksande, fuskande. Jag tror det räcker, men Palmes västerländska världsrekord i marginalskatt bör även nämnas, på 70-talet var den drygt 80??? Alla socialdemokratiska ledare vet idag vilken politik som varit fel, men vet inte att Palme var med i filmen "Nyfiken Gul"!

Det är intressant att Palme själv inte var någon anhängare av löntagarfonder, han och Feldt fick vika sig för ett kongressbeslut. Ekonomin var egentligen inte Palmes område, absurditeterna med marginalskatten var Sträng verk, Feldt insåg problemen och inledde en reformering, i den reformeringen så hade han många gånger att få partiet med sig, där den tröghet som skapade problemen 1980 foch ortfarande skapar problem.

Jag är personligen inte så imponerad av Olof Palme och att han hade sina rötter i aristokratin finner jag heller inte så anmärkningsvärt. O P var ju givevis beläst, men matematik var inte hans grej, och visste mycket väl att de "stora tänkarna" inom alla områden kom heller inte ur arbetarklassen, men kände mycket väl till att de hade verbalt slagits för friheter och rättigheter genom årtusenden. Arbetarlitt. är ju, historiskt sett, en senare litt. genre. /// I dagens S A P och VP finns väl knappast någon med rötter i arbetarklassen, men de vet alltid bäst vad som är rätt för "arbetaren"... Du skriver att Palme var "politiskt socialliberal". Som kulturminister var han en stor anhängare av Statlig kontroll även på det området. När jag tänker på "socialliberal" blir det i s f Folkpartiets Bertil Ohlin...

#8 I grund stod de politiskt varandra nära i många frågor, personligt så gjorde de inte det. Ullsten var nog den Fp ledare som stod närmast Palme, annars skulle inte SAP släppt fram Ullstens minoritetsregering.

Palmes tid var i alla fall intressant i så måtto att det fanns en hel del politiker med stor karisma och personlighet - något som jag tycker saknas i dag. Leif-Arne skriver i nr 6: "absurditeterna med marginalskatterna var Strängs verk" och det är ju helt riktigt. Men Sträng var näst intill slutet av sin karriär ändå ganska folkkär. Han var en lysande demagog och betraktades som en briljant finansminister. Förmodligen beroende på att de breda folklagren hela tiden hade en god standardökning. Men när han skaffade stenhus i Gamlsa stan och dumt nog gav sig in i Pomperipossa-debatten med Astrid Lindgren så falnade idolskapet.

forts. Mycket skit kan sägas och skrivas om Olof Palme, men tvivelsutan var han den svenske politiker som haft det största internationella inflytandet i modern tid - kanske överhuvud taget. Hans anseende i tredje världen var enormt stort.

#11 Nåja Bohman hade gärna regeat ihop med Fp men den konstellationen vägrade SAP och C att släppa fram. Vare sig Fp eller SAP var intresserade av att gå i koalition. Internt fick Palme mycket kritik för att SAP släppte fram Fp.

Vad sossarna ska göra utöver att sluta vara gröna är gå tillbaka till strängs synsätt, med justeringar av kvoten, inte bara räntan. Detaljerna är inte så viktiga, det avgörande är: vem är chefen? Staten eller "kapitalet." De kommer att göra det eller gå under.

Sträng drevs enligt Sten Anderson som i det här avseendet får ses som pålitlig av ett stark ogillande av de villkor av fattigdom som dödade folk i hans närhet genom genom tuberkolos vilka han inte tänkte tillåta att återvända. Detta gör honom väsenskild från Palme, som drevs av en satanistisk vilja att mörda oskyldiga det var därför han startade den gröna politik som nu lett partiet till gränsen rill disintegration.

Persson kan med sitt "gröna folkhem" inte på ett relevant sätt nämnas i samma andetag som Sträng. Det gröna inflytandet på vänster "arbetar" rörelsen är uppenbarligen ett felslut. Hur kan man vara ett industriarbetarparti om man vill döda industrin? Offantlig sektors uttbyggnad var blott ett mellansteg i nedmonterandet av socialstaten som sedan Bismarks grundande alltid varit avhängig en stark industripolitik och en utveckling av den inhemska marknaden istället för att satsa på "kolonier" som står för produktionen av konsumtionsprudukter. Den del av, de förre detta, väljarna som köper den gröna galenskapen väljer förr eller senare att gå hela vägen och välja grönt vilket kommer att hända i Berlin och Baden-Wuttenberg i Tyskland i de stundande delstatsvalen - om vi inte stoppar det. De som inte accepterar galenskapen blir, förutom att bli kallade mansgrisar i de fall dessa är män, impotent klagsamma betraktare eller överger partiet för Moderaterna, Centern eller SD, eller vilka de nu i vart enskilt fall betraktar som det minst onda alternativet. Lösningen är att göra något för den arbetande befolkningen, och skapa arbeten genom statliga krediter åt de arbetslösa. Detta kan Sverige göra om vi återvinner den souveränitet som alla nationer förlorat till globaliseringen, i Europa främst genom EU, och det låter sig inte göras i ett vakuum.

Sahlin gör fel när hon tittar åt London för allierade, där sitter fienden. De goda svenskarnas allierade utgörs av mäktiga minoriteter inom de amerikanska, kinesiska, ryska och indiska regeringarna och patrioter i befolkningarna. Det vore bra om ett synligt politiskt blogg ananmade den synen. Glass-Steagell i USA är alltså viktigt för Sveriges framtid. Om Obama ryker, så är det möjligt. Att rapportera Länk: larouche.se för europerna om vad som faktiskt redan sker i den riktningen i USA är en patriotisk handling. Och det bästa försvaret mot globaliserad fascism är - en internationell allians av patrioter. Om det finns det några sådana kvar inom SAP, kan de ha en framtid.

#14 Tror att Carl Bildt har r e d a n haft större politiskt inflytande än vad Palme någonsin hade... För att inte tala om Dag Hammarskjölds och A Nobels inflytande... Därmed inte sagt att Olof Palme var metaforernas politiske man och skulle kanske ha blivit poet istället? /// Citat från DN år 2006 : "Vi lever dock fortfarande med arvet från Palme. De grandiosa misstagen under 1970- och 1980-talet fick svensk ekonomi att halka efter omvärlden. Utmaningen för dagens ekonomiska politik är att återvinna vad som förlorades under Olof Palmes tid som statsminister." Länk: dn.se Vem kan idag neka till denna sanning? /// När nu SAP tvingas att rensa upp i sin även ideologi måste de v å g a se sin redan förda politik för att även kunna verka i både nuet och framtiden...