Vem gav 40-talisterna rätt att definiera vad som är politiskt?

Vi kastade inte sten på polisen.

Nåja, det är rätt kul att renovera, möblerandet står min fru för, men att fixa och dona hemma när scrottarna vuxit upp och inte längre ritar på väggen med kladdkrita. Just nu färdigställer jag sonens fd. rum, väggarna blir svagt limegröna, på ena väggen har jag målat ett par bambu stänger som ger en snygg kontrast mot väggen, tycker jag, så nu är det inte längre ungarna som ritar på väggen utan jag själv.

Klockrent, och en viktig synpunkt som på lite olika sätt bör drabba alla-talister som på ålderns höst vill se sin egen insatts i världen som lite mer betydelsefull än andras och den i verkligheten var. 40-talisterna ger sej den rätt dom genom många generationers kamp för yttrandefriheten fått att tycka vad dom vill, men det är vi andra som i likhet med artikelförfattaren är någorlunda vakna som tar oss rätten att analysera det förgångnas självsvåld. Det ligger dock i sakens natur att den tid vi lever i ännu inte låter sej generaliseras och att de vaga bilder vi i dag kan få av samtiden ännu inte hunnit ta plats i historien. Skulle jag ta mej rätten till en liten etikettering av de genrerationella särarter jag känner till så kan jag nog påstå att allt är politiskt i den meningen att hela livet ingår i den politiska kontexten specifik för sin tid. Att ""vi" inte kastade sten på polisen" betyder inte mer än att den personens "vi" - vilka det nu var - inte gjorde det - det har nog funnits skäl i alla tider att vara i delo med ordningsmakten beroende på vems ärenden dom gått. Och så har vi detta med att "möblera" - till och med 40-talisterna möblerade. Kollektivhusen möblerades, och pyntades så gott det gick med containerfynd och annat som kunde förgylla tillvaron eller stärka moralen ;- men om nu någon tror att en generation är någon sorts homogen enhet där alla är stöpta i samma form så är det helt fel - det har nog alltid funnits narcissister, liksom mer välfungerande socialister, samt knegare typ trälar som bara gjort vad dom blivit tillsagda utan att tänka som soldater och poliser samt flertalet tjänstemän - vilket naturligtvis också kan definieras som en fasett av allt som är politiskt? För att förstå detta med vissa generationers mer framträdande roll på den politiska arenan måste man förstå lite av den mänskliga utvecklingen - den så kallade socialisation - och den tillgängliga information om klart urskiljbara händelser i politiken i respektive tid. För att ett numerärt större genrerationellt engagemang i talistsyndromets genrer ska vara möjligt förutsätts vissa omständigheter som att det inom aktuella åldersgrupper ska finnas disponibel tid för ett reellt engagemang och att det i den tiden finns ett relativt enkelt och för en betydande del inom ålderskategorin begripligt fenomen att reagera på med antingen sympati eller antipati. Lustigt eller tragiskt nog skapar den ena eller den andra omständigheten så gott som undantagslöst motreaktioner - usas krig i Vietnam fick också sina sympatisörer - inte mindre politiska dom, men mer benägna att blunda för vansinnet och det moraliska underskottet i den typen av våldshandlingar - precis som i går då en ganska stor blandning av talister ansåg att det med största sannolikhet skulle skapa större lidande att bomba sönder Irak än att det irakiska folket själva kunde mobilisera ett slutgiltigt motstånd mot sin diktator - vilket jag anser vore det mest gynnsamma därför att det hade givit irakierna möjlighet att växa - liksom det i dag är för Afghanerna. Nu är det bara något som kallas demokrati som med våld krängs över deras huvuden utan att den Afghanska folksjälen fått en chans att mogna till sin egen "krati" som inte nödvändigtvis måste heta "demo". Tänk vad häftigt det skulle kunna bli om alla dessa besserwissrar som styr världen kunde inse att det finns andra sanningar än deras egen - och tänk så mycket enklare det skulle vara om inte diverse vapentillverkare och handlare vore så säljkåta.

#5 En dag hoppas jag att jag orkar läsa Bizons "kommentarer".

#7 Det är inte värt besväret.

Demokratins och liberalismens fiender ser till att mobba sina meningsmotståndare på alla tänkbara sätt. Kränkande tillmälen är en favorit. Samtidigt framställer man sig själva som försvarare av det man ideligen i handling söker att sabotera. Den drivande ideologin dessa elitwannabes lever för heter: Go for the Führer. Makt är rätt. --- Antagligen kommer er tid nu. Ni kommer inte att behöva nöja er med psykisk mobbning.

Alltså, jag är trött på gnället på 40-talister!
70-talister är exakt i samma sits om inte förr så senare.

Avundsjuka är ingen bra egenskap eller att säga att 40-talisterna tar alla jobben. Men de har ju jobbat hela sitt liv!? Ska de dö??

Respekten för den äldre generationen är det dåligt med i Sverige.Riktigt dåligt. Tack fick de för att de försökte ge sina barn det som de inte hade själva. Hårda tag skulle varit bättre? Då kanske vi inte skapat en så nonchalant och verklighetsfrämmande generation som vi nu har.Trist.
Men jag håller med om att 40-talisterna har varit jäkligt enfaldiga.Och är fortfarande.

#14

Jo, jag är ju 40-talist själv och vet hur vi kämpat för våra barn och hur vi fortfarande trodde på framtiden, när barnen växte upp. Sedan visade det sig, att inget blev som vi trodde. Vi ville ge våra barn det bästa, men det blev vi själva som hamnade på pottan. Kvinnans frigörelse skapade barn, som många gånger inte blev så lyckliga som vi fyrtiotalister ville.Allt hamnade till slut på sin spets, med alla nya uppfinningar som video, data och mer pengar i plånboken, men mindre kontakt med verkligheten. Trots umbäranden av fyrtiotalisterna, har de ju i de flesta fall inte blivit så populära.Köttberget , som de har kallats.

60-talisterna tar väl för sig lika mycket i så fall och även 70-talisterna, om jag tittar på mina barn. Alla talister vill ha ära , makt och rikedom, liksom 80-talister och 90-talister. Skillnaden är de teckninska uppfinningar, som drivit människan än längre från verkligheten i vår tid.

Vi har till slut mist våra rötter. De har ersatts med prylar. Kan det vara 40-talisterna som grundlagt de behoven? Inte vet jag.

Pia, en liten hemsnickrad observation. 40-talisterna är inte den åldersgrupp som lämnar jordelivet som de största vinnarna. Ekonomiskt och materiellt ja, med alla de bekymmer som hör till. För mig framstår 30-talisterna som vinnarna. Mamma och pappa var oftast biologiska föräldrar. Skilsmässofrekvensen var minimal jämfört med nästa generation. "Förverkling" var inte uppfunnet, utan barnens skolgång var viktigast. I början på 50-talet var de flesta i 15-årsåldern, och hade just lämnat en trygg folkskola. 1949 hade allmän gymnasie- och enhetslinje antagits i Sveriges skolor för de som ville plugga vidare. För de som ville arbeta stod hela landets industri med öppna armar. Ville de kombinera arbete och studier fanns kvällskurser i legio. Ideella- och fackföreningar drevs utan dolda agendor och idrottsklubbarna kallade inte sina yttersta utövare för elit. Varje ny teknisk apparat i hemmet upplevdes som en ynnest och vårdades i generationer. Ernst Wigforss sa att bilen kommer bli familjernas viktigaste hushållsprodukt. Så här kan jag hålla på... men vill inte trötta ut dig. Måste ändå avsluta med att åldergruppen fick antingen bibehålla sitt jobb tills ålderspensionen avlöste, eller delvis statsfinansierad avtalspension. De som hade yrkesutbildning och var LO-anslutna fick full ATP. Hur det gått för 40-talsiterna och deras ATP, samt hur många kvinnor som företagen ville ha kvar till 65 år det vet både du och jag. Avslutar med att generationen är för lite uppmärksammad för deras förtjänster.

Bara man inte räknar in min gamla mamma i epitetet "pensionärsdjävlarna", då blir jag gramse.