|
Inlägg #1: Postat: 2001-11-07 15:27:00
|
|
Vivi-Ann |
Tack,Fredrik
Min livsinsikt har jag efter mina egna värderingar, du uppfattar din efter dina värderingar. Svårt att se döden med glädje, när det gäller ens eget lilla barn. Annars håller jag med om att den kan vara början till nåt annat
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2001-11-09 13:35:00
|
|
Fredrik Vargas Friberg |
Bra...trodde att du var ute o cykla. Jag själv har smakat döden några gånger...SÅ vad jag menar angående "glädje" är att när man håller "dödsvaka" så vill inte jag vara sorgsen, utan jag vill vara glad, och minnas de goda, glädjefyllda minnen av personen som har vandrat vidare. Självklart så fäller man tår just då personen går bort. Kan du hålla med? Mvh Fredrik
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2001-11-10 12:27:00
|
|
Vivi-Ann |
Hej igen, Fredrik!
Är det en äldre männicka som gått bort, känns det förstås annorlunda. När min far dog, tyckte jag att det kändes bra att han fick slippa plågas. Vi stod vid hans säng och sjöng psalmer tillsammans, det kändes så fint. Mina syskon som ej mött döden förut, tyckte nog det kändes lite konstigt att se pappa ligga där död. Min dotter föddes till ett smärtfyllt liv och minnena efter henne är så smärtsamma. MVH Vivi
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2001-11-12 15:20:00
|
|
Fredrik Vargas Friberg |
hm. Jag har bådehaft äldre och yngre som gått bort, som stod mig nära. Men jag valde oavsett ålder att minnas dem med glädje. En av mina syskon, dog tidigt, men jag valde att minas, att han var min lillebror, och därmed finns han i mitt hjärta, och jag är glad för den känslan, fast om han gick bort. Smärtan som fanns, är en del av livet, men hans väsen är verkligen inte "smärta" utan glädje. Kan du hålla med? Mvh Fredrik
|
| |