| Inlägg #1: Postat: 2010-09-25 09:38:00 | |
|
Leif-Arne |
Att rädda insekter är inte att förakta. Jag deltog en gång i en räddningsaktion för en mycket speciel insekt, en art av barkborre som heter Phyto Colvensis, sagda borre är påträffad endast en gång i Sverige och 3 gånger i Ryssland och finns bara i riktigt genuina urskogsområden, då på granlågor. Vi skulle inventera ett hotat urskogsområde, Kirjesålandet i Västerbotten. Egentligen var det väl urskogsområdet i sig vi skulle försöka rädda, genom att försöka finna Phyto och därmed få det fredat.////Tillsammans med ett antal sudenter från främst Skogis i Umeå for vi kring och satte ut fällor och letade. En munter skåning visade hur man medelst att bita huvudet av en barkborrelarv kunde spisa dessa. De smakade till och med rätt gott, lite som Retsina. Efter ett tag så samlade vi alla ihop barkborrelarver och lade dem på smörgår som vi åt. Då kommer överste proffessorn själv sättande och är upprörd: -"Inpiskade kanaljer, ni nåste ju examinera dem först så att ni inte äter upp en Phyto."
|
| Inlägg #2: Postat: 2010-09-25 16:54:00 | |
|
Jocke S-43 |
Bara titeln slår det mesta i dessa tider. Men det var kanske getingen som räddade dig? Kunde gått värre.
Själv gjorde jag dessvärre tvärtom en gång, på helt fel ställe! Bodde tre dar på buddisttempel i Thailand. Fler dar - raka huvudet!. Det kryllade av heligt djurliv överallt, från överbefolkade myrstigar, till ormar i buskarna. Iaf så fick jag besök i min eremithydda av den australiske buddistmunken i templet. Men just när han satt sig så slog jag ihjäl en närgången mygga! Det är enda gången jag bett någon om ursäkt för ett myggmord. Han nickade nådigt... |
| Inlägg #3: Postat: 2010-09-25 23:13:00 | |
|
GunnarL |
Själv fick jag också in en geting i munnen, då jag klippte gräs vid min sommarstuga någon gång i juli i år. Den rackarn hann emellertid sticka mig i tungan, vilket gjorde att jag inte alls gick in för att rädda livet på den. När jag spottat ut den dödade jag den omedelbart. Sen svullnade jag upp inuti munnen och hade - till omgivningens stora belåtenhet - svårt att tala resten av dagen. Det är tur att jag inte är särskilt allergisk mot getingstick - annars kunde det gått illa. Det tog ett dygn att bli återställd och frugan skällde på mig för att jag inte åkte till läkare. Men sen var allt frid och fröjd igen. Dock är jag inte förtjust i getingar utan slår ihjäl dem så ofta som möjligt. Även om den här artikeln inte är så väsentlig skall Du ändå ha en komplimang för Ditt sätt att skriva Jan Wiberg! Du är en god språkbehandlare och har skrivit många bra artiklar här på Sourze!
|
| Inlägg #4: Postat: 2010-09-26 10:53:00 | |
|
Leif-Arne |
Nu är det ju faktiskt skillnad på geting och geting. Små sketgetingar har jag inte så mycket för, sådana som om hösten nästlar sig in och fnular till med maten. Sämst tycker jag om jordgetingar, vilket helt säkert gar att göra med att jag som barn trampade i ett bo och sedan fick springa snabbare än jag någonsin gjort. Den stora bålgetingen däremot tycker jag om, den är en ren prydnad där den hummlelik, rödaktig och försynt kommer surrande. Själv har jag ett bålgetingbo i närheten av huset, det ser jag till att ingen fördärvar.
|
| Inlägg #5: Postat: 2010-09-26 11:10:00 | |
|
Jan Olsson |
Jag har hört att en del människor "stundom taga sig en geting" - är det att rekommendera? -
|
| Inlägg #6: Postat: 2010-09-26 12:32:00 | |
|
Jocke S-43 |
5 Absolut! Men nu är ju detta sålt till Frankrike, så det går bra med annat svenskt kryddat eller okryddat brännvin också. Utan - inga kräftor! Däremot så undrar jag om inte en del här kan ha satt någon X-pressen-en f.d. tidning artikel i halsen? Ja det kan räcka med en löpsedel, och då är det mycket riktigt bäst att bara sticka. Sin väg, eller tillbaka! Inte jättekul det här, men så här är det...
|
Sourze [loggan] © Nättidningen Sourze, ett registrerat massmedium hos Radio- och
TV-verket. Sourze är också ett registrerat varumärke.
Databasens namn är Sourze. Ansvarig utgivare är Carl Olof Schlyter.