Invandring och hycklande

Ikväll trumpetade Rapport ut att metropolen Sorsele är bäst i landet när det gäller att ta emot flest flyktingar i landet i förhållande till folkmängd över nio procent. Skampåle naturligtvis till alla andra kommuner som inte lyckas lika bra. Huruvida dessa flyktingar kan få jobb i Sorsele eller vilka statsbidrag som fattigkommuner i glesbyggd erhåller, ev. överskott på kommunal bostäder till följd av utflyttning, mm fick man i hyllningsreportaget inte redan på. Nej, norrlänningar är mer fördomsfria och generösa än eländiga, främlingsfientliga sörlänningar var budskapet.

Speglar rätt hyggligt den syn på invandring- och flyktingpolitik som genomsyrar det hycklande Sverige.

En stor del av svenska folket vill minska invandringen. Även om andelen enligt SOM-institutets mätningar successivt minskat sedan början av 90-talet handlar det fortfarande om 45 procent. Något som inget parti verkar ta på allvar. Men hallå! 45 procent. Tror såväl media som partierna att alla dessa är galningar och presumtiva SD-väljare? Är det inte helt enkelt så att många tycker att invandringspolitiken fungerar uselt och därför vill minska invandringen utan att man för den skull är vare sig SD-sympatisör eller smygrasist? Arbetslösheten bland invandrare är extremt hög, man är klart överrepresenterade vad gäller många typer av brott, sociala problemen är utbredda och det tar runt 7 år i snitt att komma in på arbetsmarknaden. Varför är dessa problem inte värda en diskussion?

Istället undviker både media och partierna att diskutera problemen för att istället surra om oväsentligheter av typ burka och vilka som är bäst på att ta emot flyktingar. Och över allt ihopa svävar denna rädsla för att ge bränsle till SD.