Bort med nickedockorna ur politiken!

Hallå där. Det är inte ”kapitalismen” som ”beställer lagar till höger och vänster”. Det är företag och skrupellösa och moralvidriga politiker som utnyttjar ett allt annat än kapitalistiskt system för att driva igenom lagar som kränker människors, individers, rätt till liv, frihet och egendom. Som förespråkare av laissez-faire kapitalism och därmed en förespråkare av ett starkt skydd för individens fri- och rättigheter, håller jag givetvis med om kritiken mot politikernas klåfingrighet och allt annat än motiverade intrång i människors privata sfärer. Men kritiken bör riktas mot dess verkliga orsak: det generellt svaga skyddet för individens fri- och rättigheter, vilket ju är vad som möjliggör för politiker att över huvud taget stifta lagar som gör intrång i de förehavanden som människor och företag bör få vara fria att avtala om utan andras inblandning.

Nettan: Det behövdes bara ett snabbt ögnande i partiprogrammet för att hitta ett antal formuleringar som går emot principen om alla individers lika rätt till liv, frihet och frukten av sitt arbete.

Om du efterfrågar ett frihetsparti, tycker jag du ska besöka Länk: liberalapartiet.se .

#3. Ragnar: Kanske partiprogrammet har lite olika formuleringar som går emot Dina värderingar av individers lika värde. Jag har redan kollat in det parti Du skickade länken på och gjort mig en uppskattning av deras partiprogram som inte stämmer överens med hur de resonerar egentligen. De som kandiderar är personer med yrken som banktjänstemän, pilot, civilingengörer, systemspecialister och så vidare. Inget fel i banktjänstemän men jag kan inte se att de är speciellt verklighetsförankrade enligt mig såsom den s.k. vanliga människan räknar som verklighetsförankrad. Mycket är bra av det partiprogram som Liberala partiet har men att öka polisens resurser till redan korrupta poliser är en fara för rättssäkerheten. Länk: dn.se Ska ett parti verkligen gynna ren och skär kriminalitet?

Men Janne B: om nickedockorna sover i Riksdagen då?

Inger o Nettan. Detta är verkligen ingen lätt fråga. I riksdagen måste folk kunna samarbeta men även stå starkt för personliga åsikter. Vi har völ ett rätt atort antal exempel på denna svårighet under senare år. Nu senast Solvej Ternström f.d CP numera SAP. // Många har blivit politiker genom att på sin hemort stenhårt kämpa för 2-3 olika saker. Men när de kommer in i det stora sammanhanget så är kompisarna föga intresserade av dessa sakfrågor. // Jag skulle då aldrig stå ut med arbetsmiljön i riksdagen.// "Röde Börje" gick med i Palmes regering för ca 30 år sedan. Men efter några månader åkte han hem till frun - för att inte återkomma.

Nickedockor, medlöpare osv. Utan dem skulle inga diktatorer ha nått framgång. En annan sak är att nå konsensus.
Ett utmärkt exempel är just FRA-lagen. Den ende i Folkpartiet som röstade emot var Camilla Lindberg, trots diverse hårda påtryckningar. Hon är också den ende i partiet som protesterat mot den totalt enkönade "jämställdhets"inriktningen i rikdagen! I en artikel på newsmill bl.a. En modig kvinna. Mycket riktigt såg man motsatsen hos extremfeministen Birgitta Ohlsson, som egentligen sägs ha varit emot FRA. Men som la sig platt, la ner rösten. Hela feminismen bygger på nickedockor, kappvändare, medlöpare, vindflöjlar...

det finns sådana som brukar vår demokrati och sådana som missbrukar den. Att ha heltidsjobb vid sidan om Riksdagen är missbruk. //Birgitta O kom nog fram till att livet i riksdagen var allt för svårt. Hon bad om ett annat uppdrag - samt fick det. Därtill födde hon nyss barn. Det gjorde inte jag men för några dagar sedan blev jag morfar - igen.

#14. Moderaten: Det är väl ändå en ganska dålig jämförelse. Om man inte har något att dölja....Jag gillar inte allt som Alliansen står för men jag tycker också vissa åsikter är vettiga men det tycker jag å andra sidan om de flesta partier. Det jag anser har de vettigaste partiprogrammet just nu i sin helhet är Frihetspartiet. Det parti som faktiskt är bäst på Skola och hur man utnyttjar Internet så har vi Piratpartiet som där är överlägsen. Tycker i alla fall Moderaten ska titta lite närmare på de olika partiprogrammen. Straffrättsligt tjänstemannaansvar:
Länk: frihets-partiet.se
Länk: frihets-partiet.se
Länk: frihets-partiet.se

Isabel,

Det du beskriver är korporativism, dvs ett slags kollektivt samhällssystem där företag och stat lever mer eller mindre i symbios med varandra, där företag har stor möjlighet att genom lobbyism påverka politiker att stifta lagar till deras fördel på andras bekostnad. Det är inte kapitalism.

Jag vill också att makten ska ligga hos människorna, hos individerna. Inte hos företagen. Inte hos politikerna. Därför förespråkar jag ett samhälle med ett starkt skydd för individens fri- och rättigheter. Ett samhälle där staten skyddar alla människors, lika rätt till sitt eget liv, sin egen frihet och frukten av sitt arbete. Det är statens enda legitima uppgift. Ett sådant samhälle är i sin essens ett kapitalistiskt samhälle.

I ett kapitalistiskt samhälle kan inte företag skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Lika lite som enskilda individer kan skaffa sig fördelar på andras bekostnad.

Det som driver ett samhälle framåt är skapande av värden. Värden är saker som människor efterfrågar och det kan givetvis handla om både materiella och immateriella värden. Pengar är ett medium för utbyte av värden.

En vara eller tjänst ska kosta exakt så mycket som någon annan är beredd att betala för den, i frånvaro av regleringar som manipulerar produktionskostnader, eller på annat sätt snedvrider produktion eller konkurrens. Och det är detta förhållande som rättsstaten ska skydda, dvs att ingen aktör på marknaden åtnjuder fördelar på andras bekostnad. Då är marknaden fri.

Jag skulle nog vilja beskriva dagens samhälle som huvudsakligen korporativistiskt, med halvsocialistiska och socialkonservativa inslag, Det är långt ifrån ”kapitalistiskt” och det gör mycket ont varje gång någon kallar dagens samhällssystem ”kapitalistiskt”. De kapitalistiska inslagen överskuggas en masse av politiska interventioner som går allt djupare på alla tänkbara områden. Och därmed minskar också individernas makt över sina egna liv; allt mer i människors liv dikteras av andras godtycke, vare sig om godtycket härstammar från politiker, offentliga byråkrater eller företag. Det är definitivt fel väg att gå om vi eftersträvar generellt högre välfärd för alla.