|
Jan Brunnegård |
Känslostarka musikupplevelser bjöd radion på för en stund sedan. Man pratade musik bland annat Dvoraks pråmdragarsång.
Programmet beskrev de idylliska förhållanden under vilka pråmdragarna levde medan de drog sina pråmar ”från flod till flod”.
Speciellt betonades det goda kamratskap som rådde då en man i taget fick gå sjungande på stranden och mana på de andra. Inte ett negativt ord sades om att detta skedde i ur och skur. I svår kyla och i svår värme. De var livegna under tsartiden. Höfterna, ledkulorna var sannolikt helt utslitna efter högst 10 år. Då var det nog bara att lägga sig ner och dö utan försäkring eller pension.
Våra kulturprogram utsända av överklassen bör inte ljuga och romantisera hur mycket som helst.
’Jan Brunnegård
|