Det är inte skamligt att vara singel

Inlägg #1: Postat: 2010-04-23 07:11:00
Bizon
En viktig reflektion över de sociala förväntningar som på ett eller annat sätt påverkar våra liv. Att passa in normaliteten och därigenom bli bekräftad slår mot de som av diverse orsaker inte passar in. Uppenbarligen är inte alla funtade på samma sätt, och ur min synpunkt är en dylik likformighet inte ens önskvärd. Att leva som singel, homosexuell, polyamorös, asexuell osv. borde vara var och ens ensak och är det också i praktiken, dock kan ju den vidhäftande och klibbiga normaliteten spilla över sin räddhågade oro. Det mer eller mindre medvetna grupptrycket verkar kulturformerande och är en av de viktigaste krafterna i samhällsbygget då detta bidar till att samla de gemensamma krafterna för det "gemensammas bästa". Nu ska man inte tro att det som är är det enda rätta eller tänkbara - precis som artikelförfattaren är inne på så har singellivet faktiskt blivit något att räkna med och det är inte så säkert att det är någon övergående ungdomlig bekvämlighet som är orsaken - snarare då kan tänkas att just genom att normalitetskravet tappat relevans genom bla. andra fungerande stödformer för det uppväxande släktet än den av många omhuldade kärnfamiljen. Det har ju visat sej att det går ganska bra att skilja sej och sadla om, dela på ungar, faderskap och moderskap med andra icke valda plastföräldrar till våra små som under de senaste 100 åren i ökande grad fått växa upp under mer erkänt vidlyftiga äktenskapliga former vilka med nödvändighet med tiden kommer att ifrågasätta tidigare normer och att ersätta dessa med andra - som nu kärnfamilj kontra singelliv. Även den nu uppmärksammade stjärnfamiljen kommer att till viss del normaliseras - nu förekommer den som en spännande krydda för fantasin för de flesta som bara kan föreställa sej en dylik situation. Vänsterpartiets Egon Frid förde fram stjärnfamiljens förtjänster till en officiell politisk nivå härom dagen. Mot honom och dylika tankegångar ställde sej Emma Henriksson kd - varför kan man ju undra? Är det inte bra att folk får lagligt och juridiskt stöd för alla seriösa och respektfulla variationer på mänskligt samliv? Hetero, homo, singel, polly? Om nu folk i praktiken mår bättre genom att få leva efter sin egenart så varför inte?
Inlägg #2: Postat: 2010-04-23 08:01:00
liolinv
Artikelrubriken gör gällande att någon/några säger att det skulle vara skamligt att vara "singel" men överensstämmer det med verkligheten?
SVAR: nej!
______________________________________________________________________
Vem har sagt att det skulle var skamligt att vara "singel"?
Till att börja med skriver jag ordet "singel", inom " ", eftersom definitionen av ordet är otydlig.
______________________________________________________________________

Med "singel" menar jag att man lever i celibat men det kanske inte artikelförfattaren avser med ordet.
?
______________________________________________________________________

Det finns inget skamligt i att leva i celibat. Även Påven är singel.


______________________________________________________________________

"Det är inte skamligt att vara singel
"Det är klart att kärleken är en fantastisk sak som förgyller våra liv, men idealiseras inte parförhållandet som den enda sanna livsformen!"

Fler och fler i min bekantskapskrets stadgar sig. De går in i seriösa förhållanden och skaffar barn. För det är väl helt normalt när man kommit upp i 30-årsåldern. Själv är jag singel och börjar känna mig lite desperat i jakten efter en partner. Men måste jag det? Kan jag inte bara vara nöjd med det som jag har? Blir man automatiskt lycklig bara för att man träffar någon? Jag tror inte det. Jag vet flera som är lyckligt kära men ändå olyckliga.

Är det dessutom inte så att samhället underblåser den här attityden, att man ska vara två? Det ger ju fördelar rent ekonomiskt och socialt att gifta sig. Är man så tragisk bara för att man är singel?

Som jag ser det finns det en mängd fördelar med att inte vara bunden till någon annan. Man kan resa hur man vill, göra spontana saker utan att fråga först. Man är fri och kan ha sex med vem man vill. Att man är ensam behöver inte betyda att man är oälskad. Men det verkar som att man stiger i status när man skaffar sig en partner. Det ses som ett intyg på att man är attraktiv, rolig och intelligent, att någon har valt en. Men är det inte många som blir tillsammans med någon som de egentligen inte älskar bara för att de inte klarar av att vara själva? Hur ser dessa människors liv ut? Det är klart att kärleken är en fantastisk sak som förgyller våra liv, men idealiseras inte parförhållandet som den enda sanna livsformen!

Själv har jag aldrig haft ett riktigt seriöst förhållande och i många år skämdes jag över det. Jag tyckte att det var pinsamt att säga när folk frågade hur många pojkvänner jag hade haft att jag faktiskt inte hade haft en enda. Numer bryr jag mig inte lika mycket. Jag oroar mig inte heller för att jag aldrig kommer att träffa någon livskamrat. På något sätt finns det en mening med allt som sker och man kan ha andra meningsfulla relationer som inte handlar om just kärlek. "
Inlägg #3: Postat: 2010-04-23 08:03:00
liolinv
>Bizon:
I detta land har vi en lag som säger att man bara får vara gift med EN person. Om du anser den vara fel, så får du bli politiker, eller "lobba" för fördelarna med "polyamori", på det sätt du gör här, antar jag.
Inlägg #4: Postat: 2010-04-23 22:52:00
Bizon
#3 - liolinv du har rätt beträffande lagen, men den hindrar inte att folk redan nu lever i mer utvecklade förhållanden än tvåsamhet. Det är giftermålslagstiftningen som regleras med nuvarande lagar och det finns ingenting som hindrar att dessa ändras mer än att det ska till en politisk majoritet för en förändring. I princip spelar lagstiftningen inte så stor roll då inte polyamori är förbjuden och den juridiska biten för samboförhållanden duger rätt bra. Det enda som behöver lite putsning och präglas av lite mer vidsynthet är föräldrabalken som i så fall ska kompletteras med en mindre antalsfixerat ansvarsförhållande än nu. I grunden handlar det ju om vilka människor som är villiga att iklä sej ansvar för respektive barn - det kan vara mer än två - men är ofta bara en... Ser du några invändningar mot en sådan förändring?
Inlägg #5: Postat: 2010-04-24 20:12:00
Lars Nilsson
Åjo, lite skämmigt är nog att vara singel. Fråga alla 70 som inte haft något förhållande.
Laddar...