I begynnelsen fanns Ordet #2

Intressant, samma betraktelse beträffande den direkta och indirekta kommunikationen gör John Gray i sin bok "Män är från Mars, kvinnor är från Venus". Lustigt att Tannen tar upp begrepp som "könsmedvetenhet" i det direkta maktspråket som ju vanligen tillskrivs män – man kan ju fråga sej om det fins något mer könlöst och slätstruket än den västerländska maktuniformen kostym och slipps. Tar vi oss i stället en titt på kvinnlig klädsel så får vi en helt annan bild av begreppet "könsmedvetenhet". Här har vi bara ryggar, uppstofferade mjölkkörtlar i mer eller mindre kraftiga urringningar och åtsittande tyg över mer eller mindre formfulländade ryggslut samt bara ben under en kjortelfåll som lär ska kunna utvisa rådande konjunktur – snacka om maktspråk, där handlar det inte om att peka med hela handen, snarare då med hela kroppen. -------- Groffmans begrepp "hållning" associerar inte helt oriktigt till kroppshållning vilken natturligt också spelar in i kommunikationen mellan över och underordnande. Men kanske ett begrepp som "förhållningssätt" bättre passar in som delbeskriver den sociala mekaniken i mänsklig interaktion – vilken statusmässigt kan växla position från över till underlydande och tvärt om flera gånger om dagen och det i dag både med och utan att rellatera till kön. -------- Tannens appropå beträffande våra förväntningar på könsstereotyperna så som varande djupt inrotade i samhällssystemet stämmer inte helt enligt mina iakttagelser. I både verkligheten och litteraturen finns åtskilliga exempel på män i underordnade och självutplånande ställning – även underställda kvinnor, men i normalfallet företrädesvis med män i befälsbefattningen. En enda blick på soldatlivet och militärväsendet från historisk tid fram till våra dagar torde kullkasta de flesta teorier om framgångsrika allmänmaskulina maktstrategier. Och beträffande vem som i övrigt defacto bestämmer – prostinnan, komandoran, eller direktörskan finns det åtskilliga exempel i litteraturen att det inte så ensidigt tillfallit det manliga könet. I verkligheten har vi än mer att peka på tillex. Margret Thatcher, Maud Olofsson, Condoleezza Rice, drottning Kristina, bara för att nämna ett fåtal. Och som sagt det saknas inte porträtt av maktfullkomliga kvinnor i både den ryska och den västerländska litteraturen, liksom av både verkliga och diktade porträtt av män med mindre framträdande egenskaper i "direkt" kommunikation än de av Tannen och Gray påpekade så starkt könsrelaterade maktbeteendena. Frågan är om det går att generalisera könsmakten på det ytterst mekaniserade vis som vanligen görs i dag. Det dyker upp påståenden som refererar till vissa selekterade företeelser i vår samtid utan att ta verkligheten i beaktan – går det verkligen att komma ifrån de naturbetingade lösningar som rönt mest framgång – alltså de där den mest lämpade gjort jobbet. Vad är det som pekar på att just människan skulle stå över den mest effektiva naturlagen "Minsta motståndets lag" vilken i stort sätt styr allt liv? Det enda vi egentligen behöver lära oss är att inte i alla sammanhäng stirra oss blinda på vad respektive person har mellan benen utan helt enkelt låta den som best löser uppgifterna sköta jobbet... - Det du tar upp sist i din artikel – om att vi medvetet kan försöka påverka vårt språk till en mer neutral icke könsrelaterad kommunikation tror också jag är en av de vägar mot en ökande jämställdhet som är nödvändig just därför att språket bär och konserverar mycket av vår föreställningsvärld.

Kan förstå det :-