Språkvårdare

Inlägg #1: Postat: 2010-01-31 17:44:00
Unto Seppälä
Engelskan tar mer och mer plats i svenskarnas vardagsliv. Språket förändras och det brukar börja i Stockholm. Ett par generationer och det kan bli att engelskan blir modersmålet istället för svenskan. Det har redan börjat i Stockholm. – Göran Skytte har varit på turné i svenska Österbotten och fascineras bland annat av språket. – Det är utan tvivel ett av världens vackraste språk – de sjunger när de talar, skriver Skytte. – I svenska Österbotten i Finland får man höra ord som ”eljest” och ”på nejden”. Där kan man lätt få intrycket att var och varannan människa är en passionerad språkvårdare. De talar som poeter. Det finns något att lära av dem som lever där. De har lyckats behålla något av ”det svenska” som vi håller på att förlora.
Inlägg #2: Postat: 2010-01-31 17:59:00
Janne B
Hej Unto Jag levde ju 30 år i Umeå men for allt för sällan med färjan till Wasa. Men de finlandsvenska tidningarna som Wasabladet fanns att köpa i Umeå - liksom på biblioteket. Efter kusten fanns det 3-4 jkämpande tidiningar till som Åbo Underrättelser. Vilka språkkämpar. Ett troget gäng gav ut böcker. Visst lät det vackert. Många svensktalande flyttade över till Västerbotten på 1960-70 talet. Ofta av eknomiska skäl- vilket vi kanske ska komma ihågh i dfag.
Inlägg #3: Postat: 2010-01-31 18:27:00
Leif-Arne
Som ingift i en finlandssvensk släkt så kan jag inte göra annat än hålla med. Något som bidrar till den finlandssvenska omsorgen om sitt modersmål är att de är en språklig minoritet. Min svärfar, som sårats vid Hangö udd och mist två bröder i kriget, var mycket nog med att han som finländare hade rätt till sitt modersmål. Det fungerade rätt bra i centrala Helsingfors. En risk med dagens engelska är att många talar språket flytande men har ändå rätt grunda kunskaper i språket. Något som ofta ställer till det är de "falska vännerna", snarlika ord i engelskan som har en något annan betydelse i svenskan. T.ex industri- industry, bransch- branch
Inlägg #4: Postat: 2010-01-31 19:02:00
Janne B
Nu börjat jag ana varför jag totalt missförstår engelskan ibland ;-
Inlägg #5: Postat: 2010-01-31 19:09:00
Janne B
Unto I västerbotten lever en del urgamla ord kvar som "eljest".Vissa perioder kanske 1700 talet så hade Umeå mer kontakt med öster än med Stockholm.Både sommartid och vintertid träffades fiskare o säljägarenute på sjön kallad Kvarken. Folk som umgås så där lär snabbt delar av varandras språk, uttal osv. Bönder i Umedalen hade däremot svårt att förstpå bönderna upp efter skellefteälven - för de träffades nästan inte alls.
Inlägg #6: Postat: 2010-01-31 19:23:00
Leif-Arne
Eljest är ändå inte ett så bortglömt ord, nog hör man ordet lite nu och då; - det är som eljest. Intessant med finlandsvenskan är de finska lån, som inte förekommer i sverigesvenskan, "kiva" bra/kul t.ex.
Ett särskilt språkområde är Åländskan som egentligen hör mer med uppländska dialekter än finlandssvenskan.Länk: sv.wikipedia.org
Inlägg #7: Postat: 2010-02-01 13:08:00
Utforskaren
Vad är själen och vad är anden? Hade under gårdagen en diskussion om att själen och anden var samma sak, jag säger att det är detsamma. Detta är något för språkvårdare att bena upp eftersom man hör båda uttrycken ande och själ att vara detsamma.
Laddar...