|
Inlägg #1: Postat: 2010-01-21 22:43:00
|
|
Bente |
Å underbart! Dom är härliga dom små liven, och du beskriver den så fint denna stunden en vanlig vardagskväll.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2010-01-21 22:58:00
|
|
ingloz |
Härligt Birgitta! Jag minns precis hur den där bubblande glädjen kändes. Snälla du, mer i den stilen. Det gör så gott :
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2010-01-22 00:29:00
|
|
sunny fri |
Sådan värme du förmedlar!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2010-01-22 06:18:00
|
|
Beth4020 |
Ingrid: Tack ska du ha för dina fina ord, och du med Bente. jag kan bara tycka att detta mest är trams och inte kanske har något allmännyttigt intresse. Dessutom är det våra tokigheter, men det känns skönt att de också kan uppskattas av andra :-
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2010-01-22 06:19:00
|
|
Beth4020 |
Sunny: :-
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2010-01-22 11:15:00
|
|
Leif-Arne |
Jag brukar gilla dina texter och den här utgör inget undantag. Min minsta drog så fort hon hade möjlighet. När hon skulle välja gymnasium så fokuserade hon på två saker, långt bort och riksintag. Ändå så har vi kommit varandra närme. Och visst hände det ännu att det komme telefon med uppmatning till akut hjälpinsats. Från nödlägens som -Hjälp jag sitter på planet och har glömt min plånbok på det andra planet. Till -Ge mig förslag till en samman fattning om romantiken som litterär epok. Nästa höst kommer hon plugga i Kina, jag bävar redan för kommande telefonräkningar.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2010-01-22 12:18:00
|
|
ingloz |
#4/ Beth! Det är ju för tusan det glada tramset vi behöver för att orka med allt det tunga som händer varje dag. Om vi i vårt vardagliga liv på arbetsplatser och i hem inte skulle ha den lyckliga omständigheten att få tramsa lite glatt emellanåt då skulle vi förgås av dysterhet. Vi skrev jag, det tar jag tillbaka - jag, menar jag. För jag är en glad och sprallig person som inte kan leva utan inslag av tramsig glädje. Och, Beth, du förringar din insats, sluta med det. Allt du skriver är jättebra!
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2010-01-22 17:38:00
|
|
Beth4020 |
Hejsan Leif-Arne! Ja, tänk dagen de inte längre bor hemma....ve och fasa, fast som jag förstår så blir det härliga möten och behov för den äldre generationen då med....det känns tröstefullt :-. trevlig helg och tack /B.S
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2010-01-22 17:40:00
|
|
Beth4020 |
Tack Ingrid....jo, det är tramsigheten som gör att dagen blir bra....och självdistansen. Jag kommer ihåg hur min mamma sa till mig när jag var liten att det var viktigt att man kunde skratta åt sig själv. Som jag hatade den meningen då, men idag lär jag ut den till mina barn. Livet blir lite lättare då.
Middagen väntar på att tillagas....ha en go helg! /B.S
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2010-01-22 17:42:00
|
|
Janne B |
jAG HAR KÄNNT MIG MKT TRAMSIG I DAG - VA
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2010-01-22 19:05:00
|
|
steno/snabb |
Läser idag att 20-åringar säger "Jag är ett barn" De har mamma med sig när de söker jobb. Jag har jobbat extra sedan 7¨årsåldern men efter folkskolan vid 14,5 så var det bara att börja jobba. Jag blev ofrivilligt köksmästare fyrA ÅR SENARE PÅ EN SOMMARKROG OCH MERA PERMANENT vid 22. Några curlingföräldrar fanns inte. Är det dagisgenerationens fel? Å andra sidan om alla beröms borde självkänslan öka liksom förmågan att våga och satsa. Vad har vi gjort för fel?
|
| |