|
Börje Ahlstedth |
Jag tycker att det var en bra krönika över något fruktansvärt. Att avbryta en medicinering som för mig har tagit tre år att trappa ut fullt, är i princip lek med liv. Och antidepressiva läkemedel har en funktion, att maskera ett helvete. Och som du skrev i slutet, vad ska du ta nu för att klara dig?
|
|
klumpfotamus |
Texten är skriven i affekt. Och min läkare är en bra läkare, kanske en av Sveriges bästa. Han gjorde ett fel där. Varför vet jag inte. Jag mår fortfarande otroligt dåligt, precis som du skriver, har allt som jag för tio år sedan sökte hjälp för kommit tillbaka. Nu tiofalt. Jag är livrädd för mina vänner och nära och kära, nervositeten kräver att jag ständigt måste ha koll så att inget har hänt. Panikångest. Och depressionen som ett åskoväder, hoppas bara det hinner regna av sig lite innan. Annars vet jag inte om jag vill leva längre...
|