Det är ni som är dom konstiga...

Många gånger skulle vi kunna göra en insats, det skulle kännas bra, men man avhåller sig, eftersom man inte vet konsekvenserna.
Jag ser framför mig ett annat samhälle, där "gruppen" kan ta emot en särling gemensamt. Slå ihop sina erfarenheter och verkligen hjälpa upp. Nu är vi bara separata individer som är rädda för det okända.

Jag brukar alltid försöka inleda ett samtal med sådan mäniskor som du beskriver. Har man tur får man ett mycket givande tankeutbyte o om inte kan man som regel hjälpa till med någon liten bagatell.En vänlig gest. Köpa en burk starköl mot baksmällan,fråga om han de är oftas han är humgrig.Samt krama honom.Många i "utanförskapet" får inga kramar eller kroppskontakt alls.

Magnus, med skicklig penna sätter du ljus på de osedda fyllisarna! De flesta av oss försöker låtsas att de är luft. Det är de inte! Vi är ju medvetna om att de är människor som du och jag, därför håller jag på den metod som Sunny praktiserar. Den fungerar bra om berusningen inte nått för hög grad. Den spritpåverkade skärper sej till max av pur förvåning över att bli behandlad som en mänsklig varelse ibland till omgivningens besvikelse, har jag sett När däremot berusningen gått för långt är det, som Pia säger, osäkert vad konsekvenserna kan bli ... Så här inför den glada Juletiden är min högsta önskan att alla barnaögon ska få tindra av glädje - inte av tårar för att tomten är full.

Magnus en kul artikel och ack så sann. Är det inte för bedrövligt att nästan alla har en alkoholist i sin släkt och just av den anledningen så kanske vi inte ska vända A-lagaren ryggen, utom i vissa fall som i ditt fall när vi möter en orägerlig person. Inte för att jag tycker om alkoholister så måste vi ändå prata med dem, alltid har de något att förtälja som kan vara tänkvärt, alltså i princip ska vi inte stöta bort våra medmänniskor oavsett vad de tillhör för kategori.Som vi själv vill bli behandlad, bör vi själv bemöta individen.

I oss alla bor en liten alkoholist samt en person med psykbesvär då och då!Så måste det ju vara för att vi har ju dessa bröder och systrar omkring oss också. Ibland har jag känt att den lille vill ut och slå runt. Det är väl mina arvsanlag och DNA-spiraler som gör sig påminda!

Jag behandlar alltid alkisar som vilken annan människa som helst. utom då de är såp berusade att de man inte kan prata med dem