|
Inlägg #1: Postat: 2009-06-10 10:55:00
|
|
Janne B |
Det här var en bra och saklig artikel min gode Undvall. Jag har suttit i 30 år på socialbyrå och försökt intrumma dina teser i det unga släktet. På 1990 talet gällde det i hög grad mig själv också. Jag var ofta sjuk eller arbetslös - jag hade många odds emot mig. Men jag gav inte upp! Även efter det jag gått i pension sökte jag deltidsjobb och fick sådant i 3-6 månaders perioder. Ganska rörigt men jag gjorde nytta och pengarna behövde jag.Spika upp dina teser på Arbetsförmedlingens port.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2009-06-10 21:19:00
|
|
Leif-Arne |
Tack Janne för dina ord. Det enda man kan vara säker på är att man faktiskt inget vet om morgondagen, vadsomhelst kan hända. Själv är jag på resande fot, vilket känns utmärkt nu när man hunnit sakna den tillvaron.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2009-06-10 21:41:00
|
|
GunnarL |
Jag drev tillsammans med en kompis ett ganska framgångsrikt tekniskt konsultföretag från 1992 till 2001. Eftersom vi fick problem med lönsamheten och dessutom var ganska trötta på varandra som personer, så sålde vi företaget 2001. Vi hade då byggt upp företaget från 0 till 60 anställda. Jag var vid tillfället 53 år och hade en gedigen erfarenhet inom ekonomiområdet. Men - precis som Du - upptäckte jag att kunskaperna inte hade så stort värde. Jag var helt enkelt för gammal tyckte de där idiotiska VD:arna i 40-årsåldern. Så jag gick i stort sett arbetslös i två månader. En förfärlig tid! Men så löste det sig och i dag trivs jag alldeles utmärkt igen. Jag är emellertid än mer bekymrad över ungdomsarbetslösheten - det är ett stort samhällsproblem, och där är regeringen alldeles för passiv.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2009-06-10 21:46:00
|
|
GunnarL |
f/ Sen skall jag säga att jag mycket väl förstår inställningen hos 40-åringarna som säger nej till 50-arna. Det är inte så enkelt för en relativt ung människa att handskas med dem som varit med tio år längre och kan betydligt mer. Jag skulle nog resonerat likadant. Det där med ålder är så relativt - när man är 15 år så tycker man att 25-åringarna är uråldriga, när man är 35 år så är 50-åringarna uråldriga, osv. Först när man blir äldre inser man att alla har något att ge - 30-åringar, 50-åringar och 75-åringar. Alla kan bidra.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2009-06-11 00:23:00
|
|
Lars Nilsson |
#4. Jo, det är en vacker tanke att alla kan bidra. Men själv måste jag, skam till sägande, erkänna att jag - 68 år - har en släng av åldersfascism. Jag tror exempelvis att man ofta är rätt förbrukad som ledare när man är över 60. Det hindrar inte att man kan göra nyttiga saker men som exempelvis VD går man lätt in i ett stadium där man är en bromskloss mot alla nya tankar och gnäller om att det där har vi prövat varianter på tidigare och då gick det åt helvete. Åtminstone gällde det mig. Tack och lov kunde jag pensionera mig när själv upptäckte symtomen. Däremot insåg jag rätt tidigt i min karriär värdet av att anställa damer i åldern 50 med lång erfarenhet men kanske med lite dålig utbildning. Ytterst sällan gick jag på en nit.
|
| |