Essike dessike leken går...

Inlägg #1: Postat: 2009-05-08 12:39:00
Sunny
Steno: faktum är att jag skrattade själv när han höll på att åka med! Ja det börjar se hotfullt ut för den käre. När vi skulle begrava vår dotter avböjde hans församling: de är emot äktenskap o barn för de lever i Den yttersta av tider.De tyckte således att vår dotters död var ett rättvist staff av Gud.Vi fick hålla Södra Norges första borgeliga begravning där Den Käre själv var offeciant.Det tog hus i Helsike kan jag lungt påstå. Skrattet o gråten är mycket nära systrar:de gången det varit kritiskt för honom har vi gråtit en massa men även skrattat. Överlever han alla sina trosfränder får jag nog agera borgelig offeciant eller någon som har den rätten.
Inlägg #2: Postat: 2009-05-08 12:52:00
Sunny
Skrattet Steno:Hur läkande är inte det? En gång vid vakan lät Den käre väldigt dålig o till slut var läkarna rådvillla: de hade givit honom alla medeciner men han stönade som en döende.Då såg dottern plötsligt orsaken.Jag låg på en bår inne i rummet o försökte sova i skift med dottern o snarkade tungt då vi den där tiden var så trötta.Är det mammma,frågade hon den "döende" som stönade ett aaaaa.. De körde ut min bårsäng i ett sköljrum o var gång personlen passerade mina tunga snarkningar gapskrattade de. Det gjorde jag oxå dagen därpå när jag mötte Den Käres föreberående blickar:hur kunde jag missa mitt oväsen?
Laddar...