Jag är inte bitter!

Jo, det är ju det. Man tycker att man är densamma, år ut och år in, vilket är förvirrande när man jämför sig med jämnåriga - som man tycker har förändrats enormt mycket. Inte bara utseendemässigt. Det är väl iofs skönt att utvecklingen inte har stått stilla. Erfarenhetsmässigt. Håller med om att yngre - som inte behöver - verkar lida av betydligt större åldersnoja, än vi äldre. Jag har aldrig upplevt de där ålderskriserna som många talar om, jag tycker det är spännande att bli äldre. Synen på saker och ting förändras, självdistansen och humorn - man tar varken sig själv eller andra på så högtidligt allvar längre. Härligt!

Tack, tack, GunnarL. Du har rätt, krämporna borde man kunna ställa utanför dörren. Som kryckor. Det kostar att bli äldre, har jag märkt. Exemplet med sämre syn, inte minst. Jag har en krönika om det ämnet, nånstans, som jag kanske kan posta. Under bara de senaste tre åren har jag tvingats investera i nya glasögon med "uppdaterad" styrka 2 ggr. Sist kostade det 10.500 kr och då grät jag faktiskt. Sedan grät jag ännu mer, när min mor köpte praktiskt taget exakt likadana glasögon på Favoptic för bara 1.395 kr. Man får ett rikligare omfång också som tarvar större storlekar i allt som finns! Mediciner, eftersom astman blir värre varje vår man blir äldre på. Organen är inte lika snabba och fräscha längre, liksom. Stödhjul kostar, Stödstrumpor. Och andra stödord. Annars ä den inre tryggeten du beskriver så bra något som kommer med åren ch som är fantastisk efter "ungdomens" osäkerhet och ångestattacker. :