Jag blev tvungen att vikariera för Gud

Tack Gunnar! Alla mäniskor kan inte tycka om hundar men vara fantastiska människor ändå.Alla tycker inte om barn heller för den delen:min make 2 ville aldrig ha någraMen jag känner din omtanke med dina rader o det är det enda viktiga! Ja det är en epok som gick i graven för han var min siste S:t Bernhardshund.Jag kan ännu inte se huset här utan en eller två sådana men de är för starka för mig numera.Jag kan inte gå ut med dem utan att ramla hela tiden.Jag får nöja mig med den lille 40 kgbasseten du ser på bilden:han har en fördel o det är att han får plats i min säng.

*Fnissar* Taxar var de som var mina vänner i barndommen:De hette Kicki o Max o jag är skyldig dem en hel del.De var små nog för att jag skulle få gå ut med dem.På det viset växte jag inte upp helt ensam.Basseten har taxens alla negativa drag:tjurigt envis,totalt egensinning osv.De är bara lite tåligare när det gäller 6 barnbarns dragande i öron o svans.De är kompakta som en liten grävling.O det där med barnbarn är verkligen en hit:man kan skämma bort dem därför att man slipper fostra dem!

Taxar är en slags dobberman med korta ben, en egenskap som väl behövs i gryt. Själv har jag en liten lurvig hund 10kg, sådana gillar jag. Från pappan som är Shi Tzu kommer förmågan att hålla onda andra borta, en högst nyttig egenskap med andra ord.

Leif Arne: Att taxar har stort ego vet jag.De brukar försöka anfalla stora hundar helt oförskräckt.Din 10 kg hund kanske vore lagom för mig men jag hoppas ju att min basset ska hänga med lite till.Den har enorm nos o borde kunna hitta kantareller men är helt ointresserad av att lära sig.En tryffelhund: det vore något det.