|
Inlägg #1: Postat: 2009-02-17 17:34:00
|
|
Leif-Arne |
C. gör många till en annan människa än de varit innan, det är förståligt och obegripligt på samma gång.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2009-02-17 17:54:00
|
|
Beth4020 |
Ja, det är en hemskt sjukdom på många sätt. Har man som denna kvinna varit i vårdsvängen några år som patient blir man hårdhudad och vårdpersonalen ska förtjäna det goda patienten eventuellt bestämmer sig för att ge av sig själv.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2009-02-17 18:32:00
|
|
Leif-Arne |
#3 Har man en släkt som tydligen har goda genetiska förutsättningar att klara sig från kjärt och kärlsjudomar, blir det så att de flesta går bort i c. Några tidigare andra senare.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2009-02-19 20:45:00
|
|
Sunny |
Återigen har du fångat mig helt med din artikel!Det du skriver är så livsviktigt,helt o hållet livsviktigt men så få når fram till den insikten.Själv kämpar jag varje dag med mina försök att fånga just de där glimtarna av värme,insikt o lycka över att finnas till liv som lyser igenom en grå dimma av trötthet,sjukdom o ibland sor.,Lätt är det inte men det känns meningfullt.
I dag har livet gett mig ännu ett mirakel:ett nytt litet barnbarn! Dotterns 3:e o det är de som vi delar hus med så lyckan är stor. O nu har Den Käre hunnit uppleva 4 nya barnbarn efter 2002 då han nästan var död!Vilken oförtjänad o oförväntad rikedom!!!!!!
Dottern o maken sade i 16 år att de aldrig skulle skaffa barn så ..
|
| |