|
Inger Olsson |
Den här dikten har en energi, en rörelse som inte är låst i tid o rum. Den är full av liv. Riktigt bra. Och så var det tid för det negativa: vissa ord känns tunga/malplacerade som ordet "egenhändigt". Vidare ingrepp i raderna "...efter anden som jag
förvisat i en handrörelses fulaste gest". En "tårta på tårta" o tung konstruktion i ett övrigt bra flyt. Några 3 st strofer uppfattar jag som prosa, resterande dikt.
Fast jag är inte helt säker på dina indelningar strofer om avsikten med att det ska vara dubbelt radavstånd på alla de ställen där de finns?
|