Invandrarkvinnor vrider tillbaka klockan

Lars N/ Det stämmer inte riktigt med folkdjupet hos min föräldrageneration och tidigare generationer. Så fort dessa generationer beträdde grusgången upp mot bykyrkan på söndagsförmiddagen så förändrades hela deras beteende helt och hållet. Detta förvånade mig storligen ända ifrån 5 - 6 årsåldern. Och jag kommer ihåg denna märkliga och påtagliga personlighetspåverkan fortfarande. Och det satt kvar ända tills mitten av söndagsmiddagen. Detta var i slutet på 1930-talet. På femtiotalet var såsom helt bortblåst, men då var det bara änkan Zetterström som gick till kyrkan om det inte var jul, barndop eller brölopp,

Enorm sensation blev det när de långkjolade pingstflickorna på Filadelfia i Sthlm klippte bort halva kjolen ca 1965.....vilken ordning snabbt spred sig till Umeå etc.

Elvy/ Du minns noga att frikyrkorna hade sina syndakataloger - som dock varierade i tiden och mellan församlingarna. Det som var synd på Hönö och Öckerö var tämligen normalt i Betlehemskyrkan i Göteborg.Men dessa skillnader kunde också gälla inom Sv Kyrkan. / Jag minns ju hur bio var nästan synd, gick man dit skulle man vara diskret - det var jag o mitt gäng kring 1956. Men när så TVn började komma så var plötsligt de rörliga bilderna hästan helt accepterade i Missionskyrkan och Baptistkyrkan. Men inte hos pingstvännerna. Vi skämtade mkt om att de hade TVn i pannrummet eller annat diskret ställe. Men så någon gång kring 1970 så var TVn plötsligt syndfdri hos pingstvännerna. / Dessa erfarenheter får mig att tro att våra muslimer kommer att få göra många anpassningar framöver för att det är klokt och vettigt.

Valdemar/ jag har denna morgon på SR lyssnat på en Asatroendes morgonbön. Han berättade om skapelsen, hur världsaltet skapats av Urguden Ymers kropp. Han berättade å ett trevligt sätt om sin inställning till desa myter - vad han menade med myter osv. Det var väl värt att lyssna på även för en kristen gubbe som jag.

Kalle/ När jag skriver försöker jag ta upp både sådant som talar för min tes eller tro - samt motsatsen. Jag heter ju Jan Brunnegård och via googlande kommer du att förstå ungefär vem jag är. Jag har skrivit över 180 artiklar här och jag har lärt oerhört mkt av andra här.

Kalle / Det gör inget om man har "fel" bara man har respekt för andras erfarenheter och åsikter.Jag har ytterst sällan blivit helt missförstådd. Men om det skett kan man ju genast gå in med en förklaring. Det är en av de stora fördelarna med Sourze.../ Om man skriver om något verkligt högaktuellt får man snabbt tusentals läsare, som då jag skrev om krossade likistor.

Du Janne, som är troende och jag likadant, men är du religiös också? jag är det inte.

Kalle, din fråga 14 är för svår för snabbsvar. Men mitt svar är att tror man på en Gud som medverkat i skapelsen eller evolutionen så är man religiös. Tror jag på Jesus Kristus som historisk person och även nu verkande så är man Kristen. Upplever jag att jag har en levande relation till Jesus så bör jag nog kalla mig andeuppfylld kristen eller ngt liknade. " Var jag går i skogar,berg och dalar, finner jag en Vän, jag hör hans röst osv"

Kalle/ Jag har stor respekt för ditt sätt att resonera och ditt förhållande till din granne.Det är säkert det mänskliga stödet som är det viktigaste för honom nu. han sjukdom är så konkret att "religiöst flum" bara irriterar honom // Den kristna tron handlar om att en god Gud skapat himmel och jord och försöker upprätthålla denna skapelse i gott skick. Men emot sig har han Onda Makter som beskrivs på lite olika sätt. I denna tidsålder pågår alltså en oavbruten strid mellan det goda och det onda. Så man kan aldrig påstå att Gud vill det onda eller ens tillåter det. För hans makt är begränsad av Satan. Varje Jude har sedan 1945 måst fråga sig var Gud fanns under Utrotningen.Många har gett upp tron. Medan andra har sagt att de levde med Gud i dödens läger, utan Gud hade de inte stått ut. Men Gud hade just då inte makt att ta dem därifrån.

Goddagens Janne, är det inte så att vi människor behöver varandra och en del går till överdrift och utnyttjar nästan alla som kommer i deras väg. Från det ena till något annat gällande oss människor, hur många känner en frid och harmoni inom sig och känner en äkta glädje i tillvaron. Personligen har jag levt ett stillsamt liv och låtit livet haft sin gilla gång, kanske en aning fegt men så är det iallafall. Min gudstro spiller jag över på mina kära och nära utan ord. en aning kryptiskt för många att förstå, att sprida kärlek utan ord, men en sådan förmåga äger jag.