Vatten genom musselmun

Inlägg #1: Postat: 2008-08-08 15:01:00
Inger Olsson
forts/ på något sätt upplever jag också att musslan försvann i dessa rader? In kom krabban istället. Jag har funderat om du har syftat på något speciellt förh. mellan krabban o musslan men ja, jo, det finns nog också... I vilket fall som helst: det är en vacker dikt. När jag menar "vacker" är det för din poetens n ä r v a r o i den. Och med allt vad det innebär att bara naken vara.
Inlägg #2: Postat: 2008-08-08 19:58:00
Inger Olsson
forts/ Isabella, du har ju sagt mig att du gärna vill ha synpunkter. Och givevis kan andra ha andra tolkningar än mina sådana. Tack o lov! ;- Jag är mycket nyfiken på hur du själv ser med mina ovan "ögon" då du skrev raderna. Du hade kanske något helt annat i sinnet än vad jag ens har förstått?
Inlägg #3: Postat: 2008-08-09 08:34:00
Isabella M
Tusentals tack, Inger! Jo, du har helt rätt. Är det något man vill ha, när man försöker skriva "konstnärliga texter" , så är det givetvis synpunkter. Att ta del av andra människors tolkningar, textupplevelser och reaktioner är som en molekylär äventyrsresa genom sin egen dikt. Det spelar egentligen ingen större roll om det är på gott eller ont, för bara det faktum att någon lägger ner sin tid, energi och tankekraft på dikten är ett berömvärt betyg i sig.
Inlägg #4: Postat: 2008-08-09 08:35:00
Isabella M
Det är värdefullt att få veta vilka texter som berör en annan människa, hur och varför. Det bidrar till att man blir mer lyhörd inför vilka slags texter som når fram till läsaren - för det är ju det som är poängen med allt skrivande, i alla genrer. Jag ser det enbart som positivt att det finns personer - som du - som verkligen vill försöka analysera. Alldeles förför få vågar göra det, eftersom risken är ganska stor för att man tolkar en sådan här texttyp fel.
Inlägg #5: Postat: 2008-08-09 08:35:00
Isabella M
Och med "fel" menar jag "på ett annat sätt, än vad författaren själv har tänkt sig." Misslyckas man tolka en text "rätt" får man för sig att det är ett personligt nederlag. Man duger liksom inte som konstkritiker, tycker man, och det känns inget vidare för självkänslan, om man nu verkligen är intresserad av den genre man läser och kanske själv skriver. Man inbillar sig att man med sin kritik avslöjar nivån på sin egen förmåga/talang och underkänner sig själv.
Inlägg #6: Postat: 2008-08-09 08:35:00
Isabella M
Det lustiga ? är, att en text i min mening SKA gå att tolka på flera olika sätt, det är då den lever och får mångbottnad betydelse. Det finns inga "fel" tolkningar, det måste man komma ihåg! Eloger till dem som som faktiskt berikar en dikt - och författaren! -med att lämna SIN tolkning, eller i vart fall uppfattning.
Inlägg #7: Postat: 2008-08-09 08:35:00
Isabella M
Utan gensvar står man stilla oviss/vilsen som skapande kraft. Det låter högtravande, men allt skapande - i litet som stort - behöver en kraft för att uttryckas, så det är inte så märkvärdigt som det låter. Nåväl.
Inlägg #8: Postat: 2008-08-09 08:35:00
Isabella M
När jag skrev den här dikten 2006 så hade jag gått in i en havs-och vattenfas. Det var det gemensamma temat för allt jag skrev under en viss period. Så även om det här är en mindre svit i sig själv, så är den bara en del i ett helt led - en hel "undervattensberättelse", som egentligen handlar om den passiva sorgen som infinner sig, när man blir varse om havsföroreningarna, utrotningen osv "När valarna tonar ut", är en annan del.
Inlägg #9: Postat: 2008-08-09 08:36:00
Isabella M
I detta har jag försökt lyfta fram det lilla livet i det oöversiktliga, de enskilda organismerna och varelserna och deras unika särdrag och skönhet - som ett slags väckelsevädjan. Och hyllning.
Stilbrytningar som du noterat!, att lämna en form och tanke för en annan besläktad, och sedan återgå/återknyta gå mellan olika skikt, är bara ett sätt att ta fram olika perspektiv ur samma bild/känsla/iakttagelse/upplevelse.
Inlägg #10: Postat: 2008-08-09 08:36:00
Isabella M
Nej, krabban och musslan tillhör egentligen bara samma element och har samma "ursprung"; det är dom som bor här sedan miljoner år, men är tvungna att anpassa sig till vad vi förändrar vår urmoder havet till - men med längtan tillbaka till det oförstörda, orörda. "Vill hem!" Jag vet inte om du blev klokare av detta, men - som alltid - är det svårt att förklara en "emotionell insikt".
Laddar...