Svaren på livets stora gåtor

Det som kan vara en gåta för mig ändå är hur människan, trots svält, föräldralösa barn, och i ett samhälle som enligt mig, är väldigt hårt fortsätter att ”kräva rätten” till att få egna barn. Att det inte finns en känsla för att vårda dessa andra barn, utan den ligger hos det egna. Men jag hänvisas då tillbaka till ovanstående stycke, så egentligen är det ingen gåta. Möjligtvis kan man beklaga att det är så.

Men hallå, det finns något som heter romantiker, och man skulle ju kunna placera dig i den kategorin, men detta är bara barnsligt och skrämmande och avslöjar din intolerans mot att ekonomi och pengar är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna överleva, och att disktera dem i detta sammanhang.

Hur tänker du när du skriver "kräva rätten"? Har du barn själv? Egna?

Att få ett barn som ser ut som en själv och har ens egenskaper eller ens partner är för Många en fantastisk känsla,för andra en mardröm.Att uppleva sig själv eller partnern i sitt barn som växer eller ens släktingar är en hisnande varm och älskvärd känsla.Barnet har ens händer,naglar m.m. eller partnens .ETT Eget barn är något annat blodsband,men många får ångest av dessa realieter.Din unge är mycket sötare än min o.s.v.många föräldrar ville ha ett annat bar

Många vill inte uppleva en upprepning av sig själva i sitt barn.När meningskillningar uppstår mellan en själv och barnet löses dom som dom brukar lösa sig i ens familj,har man andras barn kan något helt främmande visa sig dom finns i vederbörandes släkt som inte finns hos en själv och här kan den negativa snöbollen börja rulla och rulla sig stor.