|
Inlägg #1: Postat: 2008-01-31 12:25:00
|
|
Leif-Arne |
Det är nästan för smärtsamt att tänka sig in i en sådan situation. Jag hör till dem som har varit nästan hysterisk i att montera brandlarm, brandsläckare, mm. Bilen är full med diverse räddningsutrustning, inklusive akutväska. Men trots det kan man inte vaka över sina barn då de flyttat hemifrån, det gnager en del ibland.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2008-01-31 12:31:00
|
|
Ragnhild Blücher |
Riktigt bra påpekande och andemeningen går förhoppningsvis fram. Innan barnen dog i det övertända huset hördes deras späda rop på hjälp.Deras mamma stod förtvivlad utanför, och kunde endast resignera när dödsskriken tystnade. Hennes barn dog mitt framför ögonen på henne.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2008-01-31 18:48:00
|
|
CMO |
Jag kan inte tänka mig något värre. Dock, för inte så länge sedan var det mer regel än undantag att man överlevde flera av sina barn. Det är något slags produkt av vår ständiga jakt på trygghet in absurdum som gör oss ovilliga att tänka att livet kan gå vidare efter att man har drabbats av något sånt här.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2008-02-01 14:05:00
|
|
Sunny |
Ja när det hände en o en blir det bara en liten notis itidnigen o ingen krisgrupp o sånt. Ska man förlora de sina så bör det ske vid en jättekatastsrof som Tsunamin eller Estonisa. Mden enskilda lilla människan sörjer ju de sina lika mycket.
|
| |