|
Inlägg #1: Postat: 2008-01-09 14:41:00
|
|
Janne B |
Miljoner svenskar har de senaste 200 åren växt upp i små samhällen som Garpenberg. Vi har alla upplevt både gemenskapen och den kanske lite jobbiga sociala kontrollen. Sammantaget var det en nästan perfekt blandning. Den helt anonyma storstadsmänniskan hr det inte lätt, om hon inte kommit på nyckeln till Gemenskap.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2008-01-09 14:54:00
|
|
peter_ |
Nja, jag har vuxit upp på små orter och bor nu i Stockholm. Samma nätverk har man här, även om befolkningstätheten är högre. För den som flyttar hit och inte känner någon så kan det väl bli ensamt ett tag, men det gäller ju åt andra hållet med. Som jag ser det så finns det fördelar med båda alternativen. Mina vuxna barn är dock mycket nöjda med att vara födda och uppvuxna på söder i Stockholm.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2008-01-09 17:00:00
|
|
steno |
Jag trivdes först när jag kom ifrån min hemstadden är Jante för allaEn kort sejour i Olofström fann jag plågsam. Hade en känsla av hela samhällets ögonpar i ryggen när jag visade mig utomhus! I Stockholms innerstad är jag anonym, i min förort på min gatan en granngemensakp, det räcker
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2008-01-11 15:29:00
|
|
Elina |
Tack att jag får bo i en storstad. Där den sociala kontrollen är obefintlig. Där jag kan vara anonym. Där möjligheterna till kultur är så mycket större. Vilken befrielse det var att flytta "hem" till Stockholm efter några år i förskingringen.
Men jag är ju vuxen, inget barn som tvingas till stressen och skitluften. När barnen var små gällde Bullerbyidyllen.
Låt var och en bo där de trivs bäst !
|
| |