|
Inlägg #1: Postat: 2007-11-24 11:05:00
|
|
Inger Olsson |
Det beror nog en del på genetiska faktorer som "hud" har inte direkta rynkor att jag har skrattat mycket i livet, vilket kanske är viktigt? Är ännu inte "gråhårig", undviker färgningsmedel med ammoniak i. I övrigt har jag inte gjort ett skit, mer än använt fuktighetskräm och druckit vatten. Sminkar mig aldrig eller ytterst lite.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-11-24 11:05:00
|
|
Inger Olsson |
När jag var ung grubblade jag mycket över existentiella problem. Tur att ingen mikro fanns då ;-
När min far läxade upp mig och gav de viktigaste råden som sedan följt mig, har jag slutat med grubbleri. Det var kanske det som gjorde mig "yngre"? Man vet som sagt mycket lite egentligen...
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-11-24 11:06:00
|
|
Inger Olsson |
När det gäller skratta är det stor skillnad på att skratta "med" och "åt" någon.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-11-24 18:37:00
|
|
Elina |
Jag skrattar aldrig men så där tio år tar folk fel på åldern, åt der yngre hållet. Vissa blir direkt sura när de får veta att jag är delpensionär. De tror jag är lat. Men ålder är svårt att gissa. Vissa 17 åringar ser ut som 40. Trots en massa spackel. Och vissa 77 som max 60. Gener eller inställning?
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-11-24 18:38:00
|
|
Elina |
Många av mina patienter sa att de var födda vuxna och gamla. Barndom var inget de hade erfarenhet om. Så själens ålder är relativt. Utseende helt annat.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2007-11-26 09:57:00
|
|
Inger Olsson |
Elina: svar 4 Tror både ock. som jag försökte i a f skildra. Men det tar mycket energi från en att "vara födda vuxna och gamla" hur man nu bara definierar ordet vuxen!. Ständig sorg bryter ner. Likaså enformighet o likgiltighet. Det är en svår konst att försonas med övergrepp. När de än sker i livet. Det är svårt att veta n ä r man definitivt ska lämna allt bakom sig -och sluta älta. För ens egen skull helt enkelt.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2007-11-26 10:03:00
|
|
Inger Olsson |
Hur kan människor bara bli direkt sura och kalla dig lat för att du är förtidspensionär?
De frågar dig inte ens varför du är förtidspensionerad?
Det slog mig att jag undviker människor som f ö r s t frågar om predikatsfyllnader. De bedömer hunden efter håren och människan efter yrket. Som om yrket är avgörande för vem man är.
|
| |