|
Inlägg #1: Postat: 2007-11-23 19:01:00
|
|
Lars Nilsson |
Men jag kan trösta, det finns hopp. Tro en 66 årig gubbe. Men det gäller att ha klart för sig att livets mening är 1/ Vara på gott humör hur man nu klarar det, 2/ Samla på sig så många trevliga upplevelser man har ork och pengar till, 3/ Försöka träffa så många intressanta människor man kan. Någon däremot? Nej, trodde väl det!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-11-23 19:04:00
|
|
Lars Nilsson |
För övrigt, slappna av, och tänk inte så mycket på åldersnoja. Du anar inte så mycket kul man kan ha efter 30.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-11-23 21:45:00
|
|
CMO |
Ibland ligger det mycket sanning i klyschor som: "Its not the amount of years you get in your life thats important, its the amount of life you get in your years". Sen är det bra att gå igenom skilsmässor och sånt skit. Det får en att inse att livet är överskattat.... ;-
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-11-23 22:33:00
|
|
Yngve K |
Jag är en gubbe på 71 år och fyller 72 i februari nästa år. Åren efter det jag var 66 år är de bästa i mitt liv. Jag har gjort det som jag skulle ha gjort när jag var 20 år om jag hade haft något självförtroende. Då, år 1956, trodde jag inte att jag kunde bli något annat än vanlig arbetare.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-11-23 22:46:00
|
|
Yngve K |
Efter det att jag har gjort det som jag har velat göra är det mycket lättare att tänka på döden. Det jag beklagar är att jag inte får se hur det går i ekonomin och politiken. När man skriver att det blir färdigt 2012 undrar man om man lever då och får uppleva det. I ekonomin sker oerhört snabba förändringar i Kina och Indien.Jag vill gärna följa den utvecklingen men hur länge får jag göra det?
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2007-11-23 22:54:00
|
|
Yngve K |
Hur länge får jag vara klar i skallen. Jag har kanske ärft goda gener eftersom min far var klar i huvudet tills han dog när han var 88 år gammal. Han var nästan den ende som var klar i skallen på avdelningen där han låg.
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2007-11-23 23:10:00
|
|
Yngve K |
När jag var 31år 1967 studerade jag historia vid Göteborgs universitet och var hamnarbetare. Det året fick min mor hjärnblödning och hamnade i rullstol. Det stoppade min akademiska bana. Då fanns det ingen hemtjänst så jag fick åka till Duvemåla och laga mat och arbeta i trädgården och det höll jag på med tills jag var 39 år. Då tog min bror över och jag kunde fortsätta studierna. Det var många hemmasöner och döttrar som uppoffrade sig på den tiden för att det var ens plikt.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2007-11-24 09:46:00
|
|
Janne B |
Yngve Sådana här Livsberättelser upplever jag som väldigt viktiga. Det finns ingen asfaltvägen genom livet.Mest är det en kamp på obanade stigar där man får skrubbsår efter gruset. / Jag har sysslat lite med åldringsvård, snart är jag där själv. Bara en "tia" till så.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2007-11-24 09:51:00
|
|
Janne B |
Jag matade min mor på vårdhemmet lördagar och söndagar under några år. Då var det så lite personal så de kunde inte mata henne, så hon svalt.Naturligtvis en enorm skandal. Moraliskt sett så kanske detta var det bästa jag gjort i mitt liv - även om jag inte kunde ställa upp jämt.
|
| |