Hur överlevde jag min barndom?

Showing page 1 of 3: 1  2  3
Inlägg #1: Postat: 2007-11-22 12:36:00
Inger Olsson
Att föregå med gott exempel än att som förälder föregås, ständigt vara 1 steg efter, att inte ha de där ögonen i nacken tror jag föräldrar klarade bättre förr. På det fick man som vuxen dämpa sin oro. Man ska väl inte måla fan på väggen innan han ditkluddat den själv? ;-
Personligen tycker jag att det är besynnerligt när ett program som "Nannyjouren" förefaller bli "normalt".
Inlägg #2: Postat: 2007-11-22 12:53:00
Karin Holmberg
På sätt och vis kan jag hålla med dig om, att man undrar var det barkar hän, då föräldrar måste ta hjälp av Nannyjouren och är Så vilsna i sin föräldrarroll.
Ibland förefaller det som att vissa föräldrar är lika identitetssvaga som tonåringar kan vara idag.
Inlägg #3: Postat: 2007-11-22 12:54:00
Karin Holmberg
...men i det fallet så känns det som hela samhället håller på att infantiliseras.
Media känns som en bov i dramat, att fördumma folk.
Inlägg #4: Postat: 2007-11-22 13:19:00
Inger Olsson
Media kan definitivt fördumma r e d a n identitetssvaga invider.
Redan på 70-talet kunde man höra "humanister" säga, - och besluta därefter! - att föräldrar som t o m gravt missbrukade under graviditeten, skulle förändras b a r a barnet var fött. Alltså barnet skulle rädda den förlorade "vuxna" själen. Var står vi än idag?
Inlägg #5: Postat: 2007-11-22 13:24:00
Inger Olsson
Sen har du en grupp "vuxna" som ser barnet som en sak, men dock överlämnar ansvaret till stat o kommun, därför egot är viktigare. Hörde t e x en 45-årig lesbisk berätta varför hon a b s o l u t ville adoptera ett barn från Kina. I en nyhetskanal, kommer inte ihåg vilken. Jo, det saknades n å g o t i hennes liv. Sen var det inte mer med det...
Inlägg #6: Postat: 2007-11-22 13:26:00
Inger Olsson
Ett barn kräver tid och närvaro. Fan ta den som sviker det.
Inlägg #7: Postat: 2007-11-22 13:34:00
Karin Holmberg
Fast säkerhetsmedvetenheten tycker jag i n t e vi ska klanka på. Vi är ju helt enkelt klokare på vissa saker.
Förr i tiden så rökte föräldrar hej vilt, i hemmet och barn agades hm, Det glömde jag ta med i min krönika!
Idag är det av godo att föräldrar är mer medvetna. Också!
Inlägg #8: Postat: 2007-11-22 13:36:00
Karin Holmberg
Fast visst har hela samhället fått en överdriven rädsla samtidigt, som både föräldrar och alla har drabbats av.
Nu såg jag faktiskt bara ytterst lite av Vetenskapsmagasinet. Men temat var ju att vår rädsla är psykologisk också.
Samtidigt är det väl för sjutton bra att vi använder hjälm, bilbälten och brandvarnare!
Inlägg #9: Postat: 2007-11-22 13:37:00
Inger Olsson
Det inbegriper att också lära ett barn att vänta och kunna avstå för ett "bättre alternativ". Det tjänar barnet som vuxen på. Idag ser man ungar "köra på" som det vore sista sekunden de levde...
Inlägg #10: Postat: 2007-11-22 13:38:00
Karin Holmberg
...och jag tror faktiskt att det är l i t e farligare att släppa ut sin 16-åring på tågluff idag. Eller?...
Inlägg #11: Postat: 2007-11-22 13:44:00
Inger Olsson
Ö vh t så vet vi kunskapsmässigt mer på många områden. Gäller inte bara säkerhet - föräldrar/barn. Men du: tror du inte att det också kan skapa oro OM man "sväljer allt" s a s? Det kan inte vara sunt att ständigt oroa sig. I alla fall inte i onödan. Man kanske ska spara på energin till den behövs? När det verkligen gäller?
Inlägg #12: Postat: 2007-11-22 13:52:00
Inger Olsson
Jag liftade genom Europa på 70-talet. Inga problem. Hur överlevde man, det fanns inga bilbälten ;- Men har man överlevt 1-årsdagen finns det goda hopp fast jag var blåklämd o dann när jag föddes...
Dock, jag skulle inte generellt råda en 16-åring idag att ge sig ut på "luffen".
Inlägg #13: Postat: 2007-11-22 13:52:00
Inger Olsson
Karin: jag vet inte om världen har blivit "farligare" men jag upplever att våra 16-åringar inte är tillräckligt självständiga, är mer överbeskyddade än vad vi var, för att kanske klara de påfrestningar som det innebär. Undantag finns säkert. Man började jobba efter 9:an o s v
Inlägg #14: Postat: 2007-11-22 13:58:00
Inger Olsson
Karin: återkommer. Måste iväg. Kul o prata med dig. Det är viktigt det du tar upp.
Inlägg #15: Postat: 2007-11-23 13:18:00
Karin Holmberg
Visst kan man tycka Svar 13 att vi är lite väl oroliga och rädda, med all pedofilhysteri och rädslor, för vi vet inte VAD?
Samtidigt så är det ju fler "störda" både unga och vuxna som du också säger som inte mår bra, som kanske också ger resultatet att grövre våldsbrott sker
och där finns det anledning att vara försiktigt.
Inlägg #16: Postat: 2007-11-23 13:21:00
Karin Holmberg
Men visst är det en "balansgång". Det var därför jag skrev den här artikeln. Där det gäller att rannsaka sig själv: "Vad är det egentligen vi är rädda för?"
Samma sak gäller väl säkerhetsmedvetenhet. Precis det temat som Vetenskapsmagasinet tog upp.
Vi kanske inte KAN skydda oss mot allt.
Vi kanske lever i en tid då vi tror att vi kan gardera oss mot döden?
Inlägg #17: Postat: 2007-11-23 13:23:00
Karin Holmberg
Som det stod i ingressen om programmet att det inte bara var Ingemar Bergman som var livrädd för döden, man kan undra hur det är oss gemene man, som tror att vi kan skydda oss mot allt.
Inlägg #18: Postat: 2007-11-23 14:39:00
Janne B
LIVRÄDD FÖR DÖDEN. Tänk om detta är en enda stor missuppfattning? Vi kanske är mest rädda för att dö under Ovärdiga pinsamma former. Jag vill inte beskriva detta, men min fantasi sträcker sig långt...
Inlägg #19: Postat: 2007-11-23 14:42:00
Janne B
Är jag, du, Ni rädda för att vara döda om 2 sekunder? Ska jag vara rädd för att anhöriga får det besvärligt med att ta hand om kroppen etc. Nu skriver jag säkert under fel rubrik - kanske jag gör en omtagning.
Inlägg #20: Postat: 2007-11-23 15:29:00
Karin Holmberg
Vet inte Janne. Men jag är vansinnigt rädd för att mista min lilla tjej.
Fast oroliga, rädda för att mista sina barn, har väl föräldrar varit i alla tider?
Mer avslappnat förhållande till faror, kan man dock undra om, vi hade, för ett gäng år sen?
Showing page 1 of 3: 1  2  3
Laddar...