|
Inlägg #1: Postat: 2007-11-19 10:43:00
|
|
Inger Olsson |
Ska du redan börja prata om föräldraskap och skrämma upp tjejen ytterligare? ;-
Det där du skriver hade defintivt inte många 18-åringar velat höra på.
Men med ditt resonemang blir de som inte, av olika skäl, vill ha barn eller inte ens kan få, i n t e vuxna?
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-11-19 10:44:00
|
|
Inger Olsson |
Jag har sett många som har föräldraskap och som jag inte skulle kalla vuxna. Förmågan att "glömma sig själv" o bry sig om sin nästa kan faktiskt redan barn, som har emotionell intelligens, göra. Däremot barn som emotionellt kastreras klarar inte riktigt detta som vuxen. Ärren blir för djupa.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-11-19 11:27:00
|
|
Leif-Arne |
1 De flesta delar nog den erfarnheten att ens livs största förändring skett när man blivit föräldrar. Fokus flyttas med nödvändighet från jaget. Många delar även erfarenheter att ens personlighet förändras, blir mer ansvarstagande mm. Naturligt vis finns undantag, en del klarar inte föräldrarollen och blir dysfunktionella föräldrar. Andra som skulle kunna bli bra förädrar vill/ kan inte bli föräldrar. Blir oftast vuxna ändå.
|
| |