|
Inlägg #1: Postat: 2007-11-07 10:06:00
|
|
Beth4020 |
Hej Peter! jag håller helt med dig om att vi ska hållas ansvariga för våra handlingar. Det är inte heller det jag menar med denna artikel, utan en insikt om hur vi påverkas i vår barndom till de val vi gör som vuxna. Inte alltid såklart men kanske oftare än vi tror. /Birgitta
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-11-07 10:11:00
|
|
peter_ |
Det gör inte heller direkt att våra val inte är våra egna. Vi kan däremot mer eller mindre missuppfatta både den yttre och inre situationen, och vi har nog ett inbyggt behov av att rationalisera i efterhand. Om vi handlar mot våra accepterade värderingar, med eller utan ytttre påftryckningar, så känner nog de flesta av oss besvärade av samvetet. Inte för att vi kommer fram till att vi borde göra det utan för att det "kommer över oss".
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-11-07 10:12:00
|
|
peter_ |
Dessa spänningar kan lindras genom att man intalar sig en annan bild av vad som skett kanske kommer fram till en sundare syn eller kanske bortförklarar omprövar sina värderingar eller möter verkligheten utan gard.Det senare kan ju tvinga in oss i en större härva av självrannsakan och en längre tid av sorgarbete, vilket kan vara nog så skrämmande för en som måste fungera i vardagen.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-11-07 10:12:00
|
|
peter_ |
Hursomhelst, gemene mans föreställning om medvetandet kan nog snarast liknas vid medeltidens geocentriska världsbild.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-11-07 10:15:00
|
|
Beth4020 |
Jag tror det är viktigt att sörja för att kunna komma vidare. och jag håller med om att vi försöker förklara för att kunna få pejl och att det kan bli efterkonstruktioner.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2007-11-07 10:16:00
|
|
Beth4020 |
men i mitt fall har jag försökt släta över och velat minimalisera de konsekvenser min tidiga barndom fått för mig. Genom att acceptera och lägga ner svärdet en sekund kan detta kanske ge mig en chans att bryta ett mönster?
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2007-11-07 10:18:00
|
|
peter_ |
1. Visst är det så. Kanske det bästa man kan göra är försöka ge ärliga förklaringar både för sig själv och andra. Lägga av med allt taktiskt tillrättaläggande. Det skulle nog kunna vara det stora äventyret. Kanske tidiga kränkningar och påfrestningar på oss som barn tvingar fram skyddsmurar som vi har svårt att senare se och identifiera hos oss själva?
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2007-11-07 10:22:00
|
|
peter_ |
6. En kommentar för säkerhets skull, jag invänder inte mot något i din artikel. Det är bara spontana reflektioner. Den främsta är den om medvetandet. Dels är det fundamentalt missförstått, tror jag, och dels tas det som intäkt för att ingen i princip kan hållas ansvarig, vilket jag också anser vara ett missförstånd. Inte för att jag tror att du har en annan åsikt i frågan.
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2007-11-07 10:28:00
|
|
peter_ |
Länk: sv.wikipedia.org
Jag är ingen fackman i området. Jag har bara funderat på saken och exvis läst Nörrestranders "Märk världen".
Tänk att det är en sådan spännande gåta som i högsta grad gäller oss alla, men vi sällan är "medvetna " om.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2007-11-07 10:43:00
|
|
Beth4020 |
Det där med taktik ligger inte mig så varmt om hjärtat och jag har i väldigt tidigt stadium varit ärlig mot mig och andra när det gäller mina "sår", men helt ärligt är det inte någon som trott på mig......
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2007-11-07 10:44:00
|
|
Beth4020 |
Och hur kan det vara? För att man är öppen och brättar om dem? Är man då stark? Njae, tror inte det, utan man har bara fått lite pejling på det egna jaget.
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2007-11-07 10:45:00
|
|
Beth4020 |
jag ska gå in och kolla på det du skriver om.
Medvetenhet? Att försöka se sig själv och andra utan rosa eller svart skimmer?
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2007-11-07 10:54:00
|
|
peter_ |
11. Priset för att lägga ned försvarsmekanismer är ju olika för olika individer. För ett barn för högt. Så småningom utvecklar vi ett psykologiskt rum där vi kan reflektera över vår situation och även svåra händelser. Fortfarande som vuxen kan diverse trauman spöka och hindra utveckling. Man riskerar dock kanske att innerst inne förbli det lilla barn som "låst in sig i garderoben", om man inte vågar släppa på garden vill säga.
|
| |
|
Inlägg #14: Postat: 2007-11-07 10:57:00
|
|
peter_ |
Vi kanske litegrann pratar förbi varandra här?
|
| |
|
Inlägg #15: Postat: 2007-11-07 10:59:00
|
|
Beth4020 |
Absolut är det så. Men det gör ont att se och förändra. För vad vet vi vad som kommer ut efter sorgen? Vissa trauman tror jag man får acceptera, som jag skriver i texten, och lära sig leva med. Tyvärr, men det behöver inte betyda att man inte hittar ett nytt förhållningssätt till det och kan finna ny styrka. Eller?
|
| |
|
Inlägg #16: Postat: 2007-11-07 11:00:00
|
|
Beth4020 |
*skrattar* det är möjligt.....internet i all ära men diskussioner är svåra att ha här.
|
| |
|
Inlägg #17: Postat: 2007-11-07 11:06:00
|
|
peter_ |
15. Att relatera sig till en traumatisk jupplevelse kan ju inte innebära att man inte längre är sårbar och att det inte är ett hot. Vi kan inte undvika smärtan och sorgen av att förlora exvis en nära anhörig. Priset vore att inte ha några nära och kära.
|
| |
|
Inlägg #18: Postat: 2007-11-07 11:07:00
|
|
peter_ |
En människa som misshandlats eller våldtagits blir inte heller osårbar mot sådant, kanske inte heller av med smärtan, men kan leva med erfarenheterna om man relaterat sig till dem på ett bra sätt. Man låter dem inte aktivera diverse skyddsbeteenden och fixera ens tankar osv.
|
| |
|
Inlägg #19: Postat: 2007-11-07 11:10:00
|
|
peter_ |
En risk är ju att man i extremfall lever för att undvika de traumatiska situationerna och nya smärtsamma upplevelser. Det vore ju synd att ägna livet åt det.
|
| |
|
Inlägg #20: Postat: 2007-11-07 11:21:00
|
|
peter_ |
Jag läste om texten för jag misstänker att jag satte igång att diskutera medvetandet utan att ta hänsyn till texten på ett bra sätt. Det orsakar kanske några missförstånd. Angående din text: som vanligt skriver väldigt bra och klart om mycket intressanta och viktiga saker. Jag håller med om det mesta, kanske allt.
|
| |