|
Inlägg #1: Postat: 2007-10-27 20:12:00
|
|
Leif-Arne |
Detta känner jag åxå till. Ner mot bäcken har jag haft begravning av kaniner och hamstrar. Om natten kom grävlingen och grävde upp det som var nerskottat. Men jag var tidigt ute och fyllde i ny jord.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-10-27 20:50:00
|
|
Janne B |
Under beredskapsåren 1939-45 fanns det kaniner i säkert hundratusentals svenska familjer - för att dryga ut köttransonen. Vilket medförde många sorger i många små sinnen. Dåtidens vedbodar mm blev kaninhus osv. Jag fick min kanin Diana ihjälbiten av en älghund. Blodspår i hela trädgården.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-10-27 21:07:00
|
|
Leif-Arne |
Tack och lov för att jag stod imot då dottern skulle ha en egen häst åtminstonde. Hennes hund därimot får jag dras med. Även om jag inte lider speciellt av det.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-10-28 13:42:00
|
|
Sunny |
Janne o Leif Arne: I Norge var kaniner ett välkommet tillskott i kosten.Den Käre var ju vuxen o fick avliva dem men han är en stor realist. Även jag har fått gräva om gravar lite diskret: vi har räv här i bland.Mina stora hundar är kremerade: de ska begravas med mig en gång.En häst har jag aldrig haft råd med o det är nog tur det!!
fast de har hyrt ibland
|
| |