|
Inlägg #1: Postat: 2007-10-08 10:35:00
|
|
Leif-Arne |
Inget nytt under solen. Där har alltid funnits de som stått handfallna inför vuxenlivet, en del går igenom livet handfallna. Men för de allra flesta brukar bitarna falla på plats så småningom.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-10-08 11:28:00
|
|
angus |
Du pekar precis på ett viktigt problem, gymnasietiden ses inte längre som ett väg till ett jobb, förrutom de yrkesinriktade, utan en förvaring, hur ska man motivera sitt pluggande om man inte har ett mål ?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-10-08 14:34:00
|
|
Joakim Steneberg |
Jag tror ju det här är värrre än förr. På 60-talet fanns alltid jobb. Nu skall man prestera mer, och söka som en tätting. Och sedan finns de de som vill höja pensionsåldern. Att ungdomar hittar rätt är bland det viktigaste på arbetsmarknaden. Men ingen ung i Sverige behöver ju svälta och lida ändå, som på andra håll. Ändå: Det måste göras mer för ungdomarna i ett samhälle där så mycket är toppstyrt. Konkurrens löser inte alla problem.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-10-11 07:31:00
|
|
Banestyrelsen |
Åk utomlands! Har du någon aning hur fördelaktigt svenska staten ordnar det åt dig om du pluggar utomlands? Jag har levt som en prins i Australien i tre tack vare CSN. Man får mer bidrag än om man pluggar hemma. Vad du inte
bör göra om du vill ha jobb är att - vilket du verkar göra i din artikel - lägga över ansvaret på politiker, vuxna eller "samhället". Ingen vill anställa någon med en sådan attityd.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2007-10-11 16:03:00
|
|
gosh |
Jobba på självkänslan. Oro är oftast något som man fabricerar upp själv, vi har aldrig levt i ett tryggare samhälle ändå känner många mer oro än vad man någon gång gjort tidigare. Kanske är det för att rädslor är mer komplicerade idag. Förr var man orolig för att få mat för dagen, idag är man orolig över om hur bra bostad man skall lyckas skaffa sig, hur fin bil eller andra lyxproblem.
|
| |