|
Inger-Sofia |
jag sätter skrattet i vrångstrupen.Det är tragikomiskt.Nej-hur skapa fred,när vi inte ens kan göra det i närmiljön.vi människor tjaffsar bråkar om ALLTING.Armod i vårt inre, är lika underminerande,som mat/näringsbrist.Hjärn,känslo,själsgympa är lika viktigt som muskelgympa och behöver tränas--tidigt-med/i grunden och med oss själva.inget hus står stadigt på lösan sand.Kanske , kommer någon då att säga/skriva.Världen HAR förändrats.Jag sa KANSKE-Hoppet, överger jag aldrig.k.
|