|
Inger-Sofia |
..den ineboende ilskan känns..ända in i märgen...."den kolapsade fantasin fick liv. av din text.Jag brukar gå ut i skogen,när jag inte får/kan ta ut min ilskad på annat vis och skrika av mig den,snacka ut den med skogen..: nu förstår du varför jag gillar att vara ute i gryningstimmen när alla andra sover.Jag vill ju inte bli haffad för förargelseväckande beteende:K.
|