|
Inlägg #1: Postat: 2007-06-30 08:54:00
|
|
Janne B |
Min erfarenhet är dock att folk lär sig efter vägen och frågar varför det gick fel, så de justerar idealen. Man väljer ofta öppnare förhållanden, man är mer tillåtande i olika avseenden. man respekterar varandras olikheter. Man ger varandra fri tid för egna behov mm. Man uppmuntrar varandras föreningsengagemang osv. Man vill utveckla sin partner, inte begränsa denne./ Som i min berättelse om fackdamen som tog en folkpartist till sitt hjärta. Hon hade på tredje varvet lärt sig något.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2007-06-30 08:59:00
|
|
Janne B |
"Kärnfamiljen" betyder nog något rätt annorlunda i dag jämfört med för 50 år sedan. Den är reformerad. Kravet på sexuell trohet kvarstår nog i huvudsak. Men i övrigt ser jag mer öppenhet, mer kommunikation åt alla håll. Att folk flyttar ut och in är inte så dramatiskt längre. Detta kräver en hel del personlig mognad. Det skulle nog en "personundersökning" visa.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2007-06-30 19:55:00
|
|
Sunny |
Jag har aldrig ens kännt mig frestad att försöka.
Dömde ut konceptet som tonåring.
Men kärleken tror jag på än: även den som sträcker sig över hela livet.
Med en gubbe i 45 år o den andre i 28 så är jag ganska trogen i min polygami.Givetvis har det funnits andra kortare gästspel. Till glädje o lycka de med!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2007-06-30 20:23:00
|
|
Janne B |
Jag anser att du utvecklat konceptet så att det i olika skeden har passat dig och din familjs behov.Detta har krävt både kärlek och mognad. Jag har ju också prövat olika lösningar på par- relationer....Inget har varit enkelt men värt sin kamp.
|
| |