Psykvården: När vårdaren blir plågaren

Jag har skivit om min tid på mentalsjukhus i artikeln "Kinesiska gjorde mig utbränd". Innan jag blev inlagd för att jag sade att jag ville begå självmord träffade jag säkert 5-6 psykläkare olika varje gång. Jag har upplevt fyra olika uppsättningar vårdpersonal. Slutomdömet är att jag har en relativt positiv uppfattning om läkare och vårdpersonal alltifrån de som verkligen engagerade sig för patienterna till ungdomar på kvällarna som arbetade för att tjäna lite extra.

ynve.Skall läsa den, din artikel,det blir väl ofta så ,att det som är positivt,ställer ju inte till skada,men det som inte fungerar,när personal brister i det mest elementära,då behövs att vi skriker,för deras skull,dom som råkar ut för kränkande vård och inte orkar,klarar av att *skrika själva..Att vi ser, vet om,bryr oss om det som sker...så ingen,ingen nånsin skall behöva lida,av inkompetent,känslomässigt
handikappad personal.Även om det bara är en,så får det aldrig ske.

Yngve/ Ett stort problem är ju att personalen även här har rätt till en god arbetsmiljö, där de inte ska behöva riskera överfall och flygande möbler. Det var jag med om som 18-20 åring. Personalens rättigheter kommer ibland i strid med patienternas rättigheter, enkelt uttryckt. Men på sina håll är det alltså fel Attityd hos personalen. Det måste vi göra något åt....