Mobbingen har satt djupa sår i mig

Inlägg #1: Postat: 2007-06-10 23:56:00
mintcar
Men missförstå mig inte nu. Jag blev själv mobbad i skolan och tog mig igenom det, precis som du. Och en av de viktigaste insikterna i mitt liv var att jag fick skylla mig själv när jag vägrade passa in och tog illa vid mig för minsta lilla grej. Jag umgås fortfarande med de personer som mobbade mig i grundskolan. De har inget att vara stolta över, men jag är ändå tacksam över att de var ärliga mot mig och lärde mig den läxan.
Inlägg #2: Postat: 2007-06-10 23:57:00
mintcar
Jag tror också att det är en styrka att ha försökt gå sin egen väg och fått lida för det. Vi kom i konflikt med omgivningen i tidig ålder och valde att stå emot. Nyckeln ur mobbingen är att lära sig att anpassa sig utan att förlora sin integritet. För att klara det krävs självförtroende, och det är svårt att skaffa sig när man har antagoniserat alla runt omkring sig.
Inlägg #3: Postat: 2007-06-10 23:57:00
mintcar
Det är där omgivningen kan göra en skillnad. Genom att umgås med, och stötta, även den som verkar lite udda och behövande. Men det enda sättet att få riktigt bra självförtroende är att bli socialt lyckad och accepterad. Som mobboffer spyr man nästan när man ser ett sånt påstående, men det är sant. Det hjälper om man lyckas kultivera en bild av sig själv som inte är förenlig med att bli trampad på, och bli lite arg på sig själv när man tillåter sig själv att underkuvas.
Inlägg #4: Postat: 2007-06-11 00:18:00
mintcar
Det är oerhört svårt att inte styras av sin osäkerhet, även för mig. Jag har den intellektuella insikten om att alla är lika och att människor omkring mig inte har någon hemlig manual om hur man beter sig, som jag aldrig har sett—men det händer ändå att jag känner mig tvungen att visa hur osäker jag är och därmed avsäga mig hela ansvaret för hur ett möte med en annan människa blir.
Inlägg #5: Postat: 2007-06-11 00:19:00
mintcar
Människor som har vuxit upp med att ständigt skryta och skrävla för att hamna på topp gör aldrig så, och däri ligger hela nyckeln till deras framgång. ALLA är osäkra, och ingen vill behöva bära någon annans osäkerhet.
Inlägg #6: Postat: 2007-06-11 00:19:00
mintcar
Tvingar du människor att bära din osäkerhet kommer de att ogilla dig. Som mobboffer tror man att man har ett moraliskt övertag, bara för att skrävlarna har själviska motiv, men i själva verket är det jobbigare med en gnällspik än en skrytmåns. Det är inte fel att låssas vara självsäker! Det är inte oärligt. Det handlar bara om att ha modet att bära sin egen börda.
Inlägg #7: Postat: 2007-06-11 00:25:00
mintcar
Det sista handlar om nya möten. Jag tycker självklart att det är bra att tala om sin osäkerhet med nära vänner, eller att skriva artiklar om den.
Inlägg #8: Postat: 2007-06-11 06:06:00
Daniel Wijk
Att känna sig utsatt av alla är inte detsamma som att vara utsatt av alla. Man känner sig utsatt av all för att man är utsatt av en del. Troligtvis är det någon liten sak som att vara klen som gör att man blir retad och då är det svårt att låta bli att vara utsatt.
Inlägg #9: Postat: 2007-06-11 18:59:00
Sunny
Daniel: Vi som var barnhems o fosterhems ungar förr kände oss inte bara utsatta: Vi VAR utsatta!
Mobbades o slogs både av elever o värst av allt. Även lärarna deltog!
Själv blev jag ganska illa misshandlad i klass 7 av först läraren o sedan rektorn. Bland annat släpade de mig genom ett helt rum i håret!!Medan bondungarna jublade.Orsaken den gången var att jag på grund av min svåra stamming inte kunde få fram svaret på en fråga som var lätt.
Inlägg #10: Postat: 2007-06-11 19:02:00
Sunny
Lärarna använde sig ofta av min stamning för att få de andra ungarna att skratta åt mig!
De visste ju att inga arga föräldrar kunde dyka upp. Jag gick aldrig klart det 7:e året: för mycket rädsla för varje rast. När ungarna skar sönder däcken på min cyckel eller krossade min thermos fick jag ju svida för det hemma oxå!!!
Inlägg #11: Postat: 2007-06-11 19:04:00
Sunny
Lyckligtvis blev jag utkastad ur foserhemmet i samma veva. Ingen märkte att jag slutat skolan på egen hand.
Inlägg #12: Postat: 2007-06-11 23:06:00
angus
Sunny, den dagen det blir lagligt att slå ihjäl elaka idioter vill jag gärna ha en lista över dessa vuxna om de lever, som gjort ett barn så illa, må det finnas ett helvete efter jordelivet för dessa onda människor
Inlägg #13: Postat: 2007-06-12 22:46:00
Sunny
Angus: Den gamle rektorn har lämnat jordelivet för många år sedan.
På väg till sin Gud. Han var strakt religiös!
Jag gav emellertid igen. Jag lärde mig som mycket ung att skipa räötvisa på egen hand.
Han fick skrämmande telefonsamtal mitt i natten där en kille lovade att slå ihjäl honom för allt våld han brukat. Vem? undrade gubben.- Har du misshandlat så många ungar så blir det nog svårt att hitta mig i tid, svarade killen.Min kompis. Inte snällt alls men det kändes nödvändigt.
Inlägg #14: Postat: 2007-06-12 22:48:00
Sunny
Självklart hade ingen tänkt göra mera än att ringa...
Kanske han för en gångs skull fick veta hur det känns att vara försvarslös o i totalt underläge?
Inlägg #15: Postat: 2007-06-13 12:32:00
Maria Sågå
På de runt omkring. Det märks att du, "mintcar", aldrig blivit utsatt själv.
Inlägg #16: Postat: 2007-06-14 03:07:00
mintcar
15/ Hur så?
Inlägg #17: Postat: 2007-06-14 17:35:00
mintcar
Maria: Jag läste precis din artikel om att stå utanför. Det är väldigt sorgligt att livet är så hårt som det är. Många går i väggen när de märker att de inte har vad som krävs för att uppfylla sina drömmar. Men vad jag säger är att de som lyckas här i världen inte heller har vad som krävs alltid! Alla har vi olika förutsättningar.
Inlägg #18: Postat: 2007-06-14 17:35:00
mintcar
Jag HAR blivit utsatt, men jag har aldrig lidit av depression eller psykiska problem. Men oavsett vad, så tror jag att det är viktigt att inse sin egen roll i sammanhanget. Det innebär nämligen att det finns hopp!
Inlägg #19: Postat: 2007-06-14 17:36:00
mintcar
Visst ska samhället ta hand om de som har det svårt, men på ett personligt plan så måste jag säga att det alltid är bättre att stoiskt kämpa för ett bättre liv utan att skylla ifrån sig. Ingen, oavsett hur illa de har haft det, har rätt att ge upp. Inte inför sig själva. Vi har för fasen bara ett liv på jorden! Vägen är olika lång för olika personer; men jag lovar att den börjar med att inse sin egen roll i hur människor bemöter en.
Laddar...